Biskopen gör redan som Azealia Banks, Andersson
Elise Karlsson ser hiphopbeefs i debatten om den nya kyrkohandboken
Kulturdebatternas lavetter är för mjuka, menade Kristofer Anderson i en kommentar till Jan Lööf-Gate häromdagen i den här tidningen. Dags att inspireras av hiphopbeefs, menade han, inte minst av dissdrottningen Azealia Banks. Men såna tunga bråk finns ju redan i den svenska offentligheten! Anderson har bara vänt blicken åt fel håll. Det är i kyrkostriderna nålsticken verkligen går djupt nu för tiden.
De verbala smällarna flyger över den nya kyrkohandboken, som kritikerna anser har svagheter både språkligt och vad gäller musikurval. Sofia Lilly Jönsson gick hårt ut i en inledande disstext: ”O Svenska kyrkan … varför förslösar du ditt arv?” (Expressen 17 februari). Maria Schottenius stämde in med ”amatörmässig gladforskning” (Dagens Nyheter 15 april).
Svenska Akademien påkallades och levererade beef i form av ett utlåtande undertecknat språkforskaren och tillförordnade ständige sekreteraren Tomas Riad (29 april). Här flög invektiv som ”Indikativ!” och ”Ofärdigt intryck!” runt. Ärkebiskopen Antje Jackelén var inte sen att svara, i ett öppet brev som definitivt inte inleddes med de traditionella försonande orden ”Tomas min vän”. ”Nu är det emellertid så att ert yttrande inte alls håller det mått av kvalitet som bör kunna förväntas av Svenska Akademien”. Mic drop? Det är svårt att avgöra för utanförstående - där en del insatta tycker att svaret är klargörande, talar andra om ytterligare bevis för bunkermentalitet.
Underhållningsvärdet kan man däremot inte klaga på.
