Taktfasta slapsticks
Elegant trio gör till och med Van Morrison uthärdlig
DANS NDT2, Nederlands Dans Theater 2, är den del av det berömda kompaniet som består av unga dansare och koreografer, som har att utveckla sig själva och, förhoppningsvis, danskonsten. Det program som till och med lördag gästar Dansens Hus i Stockholm, består av tre koreografier, signerade Paul Lightfoot, Johan Inger och Alexander Ekman. Ingers I New Then har framförts av Kungliga Baletten, men nu är det med det kompani koreografin skapades för.
De skickliga dansarnas exakthet och ensemblekänsla gör att de fascinerar även i svagare koreografier, eller, som i Ingers fall, att man står ut med Van Morrisons musik i högtalarna. Det finns ett flöde i koreografin, som växlar mellan att dansa abstrakt och närmast illustrera sångtexterna. Vacker är också Lightfoots Postscript, där en violinist och en pianist framför två av Philip Glass Metamorphosis, lätt varierade loopar som lämnar utrymme åt dansarnas eleganta trio och duetter.
Huvudnumret är ändå Alexander Ekmans Left Right Left Right, där han än en gång rör sig i gränsområdet mellan dansens rörelser och ja, rörelser, helt enkelt. I grå uniformer öppnas stycket med ett slags taktfast militärexercis som vartefter tycks urarta till rena slapsticks - silly walks à la Monty Python. Sedan visas en film där dansarna tagit dessa silly walks på stan (till medborgarnas förundran) och slutligen hur kompaniet virtuost dansar på - och med - löpband. Så korsas koreografi med gångarter och svaret på vad som är vad, överlämnas med ett leende till publiken.
