Putins fiende – ryssar
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2019-06-27 | Publicerad 2015-09-25
Aleksej Sachnin & Per Leander: Därför vill så många från forna Sovjet slåss för IS
Ryssland skickar soldater till Syrien för att backa upp Assadregimen. Ända sedan inbördeskriget bröt ut för fem år sedan, har Putins Ryssland försvarat Assad både diplomatiskt, och med militär utrustning.
Putin motiveras av att han inte vill att Assad, hans allierade i regionen, ska falla. Men också av en allvarlig oro för Islamiska statens frammarsch och det faktum att IS utgör ett växande hot för Ryssland och hela den postsovjetiska regionen.
Men rysk militär inblandning i Syrien riskerar dock inte bara att konflikten eskalerar lokalt, utan kan också leda till att stödet för IS ökar i Centralasien, vilket kan slå tillbaka hårt mot Ryssland.
En mycket stor del av de frivilliga krigare som ansluter sig till IS i Syrien och Irak kommer nämligen från Ryssland eller den ryskspråkiga världen, framför allt de forna sovjetrepublikerna i Centralasien.
IS lägger också stora resurser på ryskspråkig propaganda för rekrytering, som videofilmer, radiosändningar och websidor. På VKontakte, den ryska motsvarigheten till Facebook, finns massor av stödgrupper för IS med tiotusentals anhängare som sprider materialet vidare. Säkerhetspolisen FSB lyckas ibland stänga ner dessa sidor, men nya poppar ständigt upp.
Ryssland är inte främmande för islamistisk terrorism, Moskva har fått uppleva fler terrordåd än någon annan europeisk huvudstad. Men allvarligast är situationen i Kaukasus, där attackerna är så vanliga att de knappt rapporteras. Under augusti utkämpades regelrätta strider i den sydryska delrepubliken Ingusjien, på gräsen till Tjetjenien, mellan IS-anhängare och rysk militär.
Ursprungligen utfördes terrordåden av relativt svaga tjetjenska rebellgrupper. De stred för Tjetjeniens självständighet, snarare än av religiösa övertygelse. Men efter att den tidigare rebelledaren Ramzan Kadyrov gått över till Putins sida, och därmed belönats med posten som Tjetjeniens president, har andra tjetjenska rebellgrupper bytt ideologi och blivit mera fanatiska islamister. Den största av dessa grupper, som kallar sig Kaukasus emiratet, har nu svurit trohet till IS.
Samma utveckling sker över hela Centralasien, där tidigare isolerade islamistiska grupper slår sig samman med IS, så som Uzbekistans islamiska rörelse och Jamaat Ansarullah i Tadzjikistan.
De metoder som myndigheterna i de dessa republiker tar till för att bekämpa extremismen är dock ineffektiva och ofta helt kontraproduktiva.
I Tadzjikistan har president Emomalii Rahmon under året förbjudit det relativt moderata islamska oppositionspartiet Islams renässans, vilket lett till att partiets anhängare har radikaliserats dramatiskt. Omfattningen av detta problem blev uppenbart i somras när Gulmurod Chalimov, chefen för den tadzjikistanska militärpolisen OMON, hoppade av för att i stället ansluta sig till IS. Den 5 september dödades 22 människor i en misslyckad statskupp i Tadzjikistans huvudstad Dusjanbe, som leddes av vice försvarsministern Abdulhalim Nazarzoda, som sympatiserade med det förbjudna partiet Islams renässans.
Situationen ser lika instabil ut i många andra före detta sovjetrepubliker.
I Kirgizistan uppgav myndigheterna i juli att de stoppat en grupp IS-anhängare som förberedde terroristdåd. I Turkmenistan, på gränsen till Afghanistan, har det utlysts allmän mobilisering inför hotet från talibanerna.
I Ukraina finns tjetjenska frivilligsoldater med kopplingar till IS, som strider på Kievs sida mot de proryska separatisterna, vilket den amerikanska tidningen The Daily Beast nyligen uppmärksammade.
Även om de flesta som ansluter sig till IS redan har en muslimsk bakgrund, så är det långt ifrån alla. I somras stoppades den 19-åriga filosofistudenten Varvara Karaulova från Moskvas universitet vid gränsen mellan Turkiet och Syrien. Hennes familj hade inte några som helst kopplingar till islam utan var ortodoxt kristna, men hon var på väg för att ansluta sig till IS.
De brittiska forskarna John Heathershaw och David Montgomery skriver i deras nyligen publicerade studie om islamsk radikalisering i Centralasien – Why do Central Asians join ISIS? – att de religiösa faktorerna bakom radikalisering ofta bara är ytliga. De verkliga drivkrafterna att ansluta sig till extremistiska grupper är politiska, sociala och psykologiska.
I studien skriver Noah Tucker: ”De som stödjer eller är intresserade av IS verkar huvudsakligen vara unga migrantarbetare, som har ringa eller ingen bakgrund som praktiserande muslimer, men som omfamnar islam som en identitet som ger dem solidaritet, en känsla av att tillhöra något stort, och som kan förklara de ekonomiska svårigheter och den diskriminering de upplever”.
Tucker menar att radikal islamism blir en form av uppror mot outhärdliga levnadsförhållanden, fattigdom, arbetslöshet och korruption.
Majoriteten av de som ansluter sig till IS från Ryssland eller andra forna sovjetrepubliker, gör det för att de känner ett starkt utanförskap och en hopplöshet.
Sedan Sovjetunionens fall har Ryssland och de flesta andra forna sovjetrepublikerna misslyckats med att bygga demokratiska samhällssystem, medan korruptionen och de sociala orättvisorna har ökat enormt, samtidigt som den sociala välfärd som trots allt fanns på sovjettiden har monterats ner.
”Det är inte kul att vara ung i Centralasien i dag, och gapen mellan den sovjetiskt välutbildade föräldragenerationen, och den nya generationen som knappt har någon utbildning alls, är enorm”, skriver Noah Tucker. Det vakuum som har skapats kan lätt fyllas av religiösa fanatiker, när inga andra alternativ tycks finnas.
Så länge de här sociala orättvisorna består och fortsätter att växa, med allmän hopplöshet som följd, kommer grogrunden för nya IS-krigare att finnas kvar.
Aleksej Sachnin och Per Leander
