Ni tiger om SD:s skuld
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2015-11-06 | Publicerad 2015-11-04
Ihsan Kellecioglu om Svenska Dagbladets dubbla måttstockar för Husby-kravallerna och attackerna mot asylboenden
Sedan mars 2015 har det brunnit i 23 asylboenden eller byggnader som är planerade för asylsökande. Bara inom en veckas period fram till den 29 oktober så brann det på sju asylboenden runt om i landet.
För två år sedan med början i maj, brann det runt om i Sveriges så kallade förorter med startpunkt i Husby.
I samband med de upploppen skrev Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi en artikel där han riktade kritik mot ungdomsorganisationerna Megafonen och Pantrarna. Rubriken på artikeln var ”Megafonen och Pantrarna spär på motsättningarna” och kritiserade organisationerna för att vilja dra nytta av problemen.
Arpi skrev att deras ”prat om strukturer är ett sätt att legitimera våldsamma revolter och fly undan ansvaret för den egna livssituationen”.
Den senaste tiden har vi hört folkvalda politiker från Sverigedemokraterna säga: ”Kan ingen ställa sig på Öresundsbron med en kulspruta” (Aftonbladet 9 september).
Vi har sett dem lägga ut kartor och listor på asylboenden på deras hemsida och sett den tongivande SD-riksdagsledamoten Kent Ekeroth tala inför uniformerade nazister i Trelleborg om att ”ni är en spjutspets för att ta vårt land tillbaka”. Han uppmanar de på plats att överklaga vartenda beslut som tas om asylboenden i deras hemkommun.
Demonstrationen i Trelleborg var också ett första steg i Sverigedemokraternas nya kampanj att avskräcka flyktingar att komma till Sverige, enligt riksdagsledamoten Per Klarberg.
Med Ivar Arpis artikel om Megafonen i bakhuvudet gick jag in på hans Twitterflöde. Jag ville se hans reaktioner på de nedbrända asylboendena och på SD:s nya kampanj. Jag ville se om han, som i fallet med Megafonen, anser att SD spär på motsättningarna, om han sätter SD i samband med bränderna och terrordådet i Trollhättan.
Jag hittade ingenting. När jag frågar honom om detta, är hans svar att han står bakom en ledartext med rubriken ”Mordbrand är inte aktivism” skriven av kollegan på Svenska Dagbladets ledarredaktion, Per Gudmundson. Den texten går helt i motsatt riktning än det ansvarstagande som Ivar Arpi riktade mot ungdomsorganisationerna i förorterna.
Det finns ingen kritik mot Sverigedemokraternas önskemål om kulsprutor, offentliggörande av adresser eller uppmaning till motstånd. Ledarsidan på SvD menar i stället att ”ansvaret för bränderna ligger helt och hållet på gärningsmännen”. Med andra ord: inget kollektivt ansvarsutkrävande som i fallet med upploppen i Husby.
Hur kommer det sig att SvD och Ivar Arpi anser, utan några som helst bevis, att en liten ungdomsorganisation bär en stor del av ansvaret för att det brann i Sveriges förorter för två år sedan men att Sveriges tredje största parti – med tydliga bevis på hetsiga uttalanden – inte bär något ansvar för de senaste veckornas intensifiering av bränderna?
Svenska Dagbladets ledarsida uppvisar de dubbla måttstockar som används beroende på vilka förövarna är.
I fallet med Husby, som är ett område med en hög andel av utrikesfödda, skuldbeläggs ett kollektiv av människor som försöker organisera sig för upprustning och social rättvisa. Men när förövarna med stor sannolikhet är vita män, är det enskilda individer som begår brotten.
Signalen är tydlig: förortsorganisering som vägrar acceptera det orättvisa klassamhället är en samhällsfara. Samtidigt förstärker SvD den normalisering av rasism som Sverigedemokraterna strävar mot.
I stället för att föra en kampanj med förtal och lögner om aktivister som försöker lyfta viktiga frågor som fattigdom och rasism, hade det varit på sin plats om Ivar Arpi & co kunde fokusera på Sverigedemokraternas retorik och politik, som är fylld med hat och motsättningar. Men Sverigedemokraterna utmanar inte deras maktordning, däremot gör Megafonen och andra typer av förortsorganisering det. Därav de olika måttstockarna.
Ihsan Kellecioglu
Fristående debattör
