Twitter tystade mig – och det fick följder
Risken för självcensur ökar när seriösa forskare och journalister hotas med avstängning
Lördagen den tolfte mars blev jag utan förvarning avstängd från Twitter, med förklaringen att att de ”efter noggrann granskning” kommit fram till att jag ”brutit mot Twitters regler” varefter de genomfört en ”permanent avstängning” av mitt konto. Vilken eller vilka regler jag skulle ha brutit mot förklarades aldrig och händelsen orsakade så stor uppståndelse att mitt namn befann sig på Twitters trendlista under tre dagar.
För mig som, likt många andra forskare och journalister, är beroende av Twitter både för att nå ut och för att kunna genomföra en omvärldsbevakning i en värld där sociala medier är en av de viktigaste debatt- och kontaktytorna, slog avstängningen hårt. På sätt och vis förpassade Twitters till synes ogrundade och godtyckliga beslut mig till en sorts dövstum tillvaro.
Men lika fort och återigen utan förklaring hävdes avstängningen under efterföljande tisdag. Förmodligen bidrog uppmärksamheten, samt det enorma stöd jag fick av personer över hela det politiska spektrat, till att Twitter låste upp kontot. Det är dock inte många som stängs av som får den här typen av uppmärksamhet och även omdiskuterade avstängningar kan fort falla i glömska.
Bakgrunden till min avstängning diskuteras på ett intressant sätt av Sam Sundberg i Svenska Dagbladet och jag behöver egentligen inte kommentera den ytterligare. Jag kan dock kortfattat säga att det förmodligen inte är en slump att avstängningen skedde efter att jag profilerat mig i den svenska debatten om Nato, svensk vapenexport samt den kontroversiella EU-förordningen som reglerar åtkomsten till ryska medier.
Att de sociala medierna blivit vår tids torg, eller sociala rum, där idéer ska stötas och blötas är uppenbart för de flesta. Men att privata företag har fått makten att godtyckligt och utan insyn administrera dessa rum efter eget tycke ger anledning till att känna oro.
De senaste årens problem på sociala medier har måhända varit forumens nära nog anarkistiska laglöshet, där hot och trakasserier och spridning av fake news har kunnat pågå fritt, parallellt med seriösa diskussionsinlägg och debatter.
Men frågan är om vi inte nu ser pendeln svänga åt det andra hållet, där även seriösa journalister och forskare hotas av avstängning utan rimlig motivering, eller för att de kan anklagas för att företräda en kontroversiell ståndpunkt (som likväl kan vara legitim och sann). Ett godtyckligt regelsystem där ett privat företag kan bestämma vilka som ska tillåtas delta i den offentliga debatten är ett enormt problem, men ett måhända större problem är att de som är måna om att behålla sina plattformar på sociala medier kan känna sig tvingade att bedriva självcensur.
Jag har själv, sedan Twitter hävde min (förvisso kortvariga) exil, noterat att jag börjat väga mina ord med guldvåg och jag har några gånger hindrat mig själv från att publicera analyser, eller kommentarer, som jag vet hade kunnat uppfattas som kontroversiella. Med dessa erfarenheter i åtanke är det rimligt att fråga sig hur vi kan demokratisera de sociala medierna för att skydda yttrande- och åsiktsfrihet som ju är centrala för ett fungerande demokratiskt samhälle.
