Rasism är svaret på frågan om SD-utspelet
Om vi inte talar klarspråk blir förslagen om att riva moskéer obegripliga
”Det är lite svårt att hänga med här och förstå den här kalkylen”, sa Ekots politikkommentator Helena Gissén i P1 Morgon på måndagsmorgonen. Det svåra att förstå, som också tycktes göra programledaren i P1 lite perplex, var alltså varför Sverigedemokraterna vill riva moskéer och minareter och börja med hemlig avlyssning i religiösa lokaler, trots att experter säger att det kan vara kontraproduktivt i kampen mot radikalisering. Där låg radions fokus – snarare än på att Jimmie Åkesson går till generalangrepp på religionsfriheten.
Och så där förhåller vi i de stora medierna oss numera ofta till radikala sverigedemokratiska utspel och det beror på att vi på något sätt enats om att de rasistiska motiven hos partiet inte längre får vidtalas.
SD har vunnit den kampen om det offentliga samtalet och i stället söks ständigt andra orsaker till varför de gör som de gör.
Och beskrivs SD som en rörelse driven av pragmatism och problemlösning, snarare än som en ideologisk organisation djupt förankrad i den samtida rasismen, då är det inte konstigt att det hela blir obegripligt.
Att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna uppvisar samma oförmåga att förstå hur Sverigedemokraterna fungerar handlar kanske mer om att det är praktiskt när riksdagsmandaten ska räknas. Cynism således. Men underblåst av oss andra, om vi vägrar kalla saker vid dess rätta namn.
I efterhand är det alltid lätt att peka ut varför rasistiska organisationer och partier gjort som de gjort. Här och nu tycks det alltså svårare, alldeles oavsett hur partiet uttrycker sig eller vad de formulerar.
Den ängsligheten är farlig.
Vi förmår nu inte ens peka på de verkliga drivkrafterna när ett parti med rötter i nazismen säger sig vilja riva en specifik grupps religiösa byggnader och föreslår att staten ska kontrollera och avlyssna lokalerna där de utövar sin tro.
