Drömelvan 1 – Kim Källström
Olof Brundin drömmer sig bort inför sommarens Fotbolls-EM
Sandviken den 24 augusti 1982, solen har ännu inte gått upp. Lasarettet. På mamma Anns nyförlösta mage kravlar en skär liten gosse. Maken Mikael klipper navelsträngen i morgonljuset med en nybliven pappas tårar i ögonen. Den nöjda barnmorskan torkar svetten från överläppen, väger och mäter. Och säger:
”Gratulerar till en bra pojke. Och vilken fin vänsterfot han har!”
Den nyfödde kom att döpas till Kim. Kim Källström.
Råsunda fotbollsstadium den 12 oktober 2011. Sverige möter ett av världens bästa lag, Holland, i en avgörande kamp om en EM-plats. I 13:e minuten får Sverige frispark, 23,8 meter från det holländska målet. De 33 069 på Råsundas läktare håller andan. Regnet hänger i luften och Kim Källström står på knä på Råsundas gröna matta och drar åt skosnörena. De för dagen vitklädda holländarna har ställt upp sin mur. Han tar bara två steg innan bollen far iväg. Över muren in i målvakten Michel Vorms högra kryss. Sverige vann matchen med 3-2 och gick till EM.
På den tiden hade Sverige 7 773 barnmorskor i tjänst. 41 av dessa var män.
Den här kvällen på Råsunda fotbollsstadium i Solna hade plötsligt Sverige 33 069 barnmorskor. Nästan alla luktade öl, nästan alla skrek, nästan alla förlorade förståndet denna, den trettonde minuten den 12 oktober 2011.
Och alla stämde de in och bekräftade vad Sandvikens barnmorska hade sagt redan 1982.
”Vilken fin vänsterfot han har”.
