Sex, droger – och ingen rock'n'roll
Justin Bieber skapar ständigt nya skandaler - samtidigt saknar samhället en icke-kommersiell motkultur
Tisdagen den 23 januari 2014 jublade hela internet. 19-årige Justin Bieber hade äntligen arresterats i Miami. Inte bara för dragracing utan giltigt körkort i sin gula Lamborghini – som grädde på moset hade Bieber alkohol, marijuana och lugnande piller i kroppen.
Mugshoten med hans stenade flin blev viralt och följdes av ett grådaskigt klipp från en övervakningskamera där en barfota Bieber visiteras på en polisstation med kallt betonggolv. Dagarna efteråt nådde namninsamlingen ”deportera Justin Bieber” över 100 000 underskrifter.
Alla tonårsstjärnor måste förr eller senare visa sina fans att de inte bara är skivbolagens nickedockor. Justin Bieber har som många andra valt att ”växa upp” genom att knarka, knulla och klä av sig. Ett drag som kan vara lika framgångsrikt (Lex Miley Cyrus) som farligt (Lex Lindsay Lohan).
Biebers 2013 har också varit späckat av kollapser på scen, trafikolyckor, våld mot paparazzis, usel graffiti, blodiga klubbslagsmål, försenade konserter och kilovis av cannabis (bland annat i Stockholm).
”När man nått till en särskild punkt finns det alltid människor som vill se en falla”, beklagade sig Justin Bieber i konsertfilmen Believe 3D. Liksom Swedish House Mafias Take one, Beyonces Life is but a dream och Metallicas Through The Never är filmen en hårt kontrollerad produkt från stjärnans egen pr-avdelning. Syftet är att försöka sudda våra minnen från mobilkamerafilmerna på TMZ.com där Justin Bieber spottar på sina fans från en balkong i Toronto, kissar i en städares skurhink på en restaurang i New York och sover tillsammans med prostituerade i Latinamerika.
När Bieber fyllde 18 fick han en Fisker Karma-sportbil i present av Ellen Degeneres. ”Det håller paparazzis borta”, påpekade Ellen efter att bilen lackerats i krom. Kamerablixtarna studsar mot den spegelblanka ytan.
Men för Justin Bieber är inte tabloiderna ett lika stort problem som hans kompisar, fans och han själv, som läcker idiotiska upptåg från sina egna mobiler. Smartphoneteknologin som boostar stjärnornas narcissism hotar samtidigt deras karriärer.
Långt ifrån alla hatar Bieber. Oasis notoriske badboy Liam Gallagher har kommit till Justins Biebers försvar - åtminstone hans attityd till livekonserter - och sade i Shortlist magazine att ”vem som helst som går på scen två timmar för sent är fucking right i min bok”.
När Bieber åkte fast för fortkörningen i Miami fick han oväntad kärlek från Hunter Moore, grundaren av hämndporrsajten ”Is Anyone up”, som arresterades av FBI för dataintrång samma dag. ”@JustinBieber I’m coming to bust you out lil nigga”, twittrade Moore till den lille vite kanadensaren.
Bieber har också lurat enstaka förvirrade rockskribenter som menat att musiken blivit bättre efter alla hans utbrott, även om de flesta av Biebers hiphoputsvävningar låter som en ännu mer cyniskt producerad Justin Timberlake. I brist på icke-kommersiell motkultur är det säkert lockande att tolka Biebers grisiga beteende som rockstjärnestoff, men unga popstjärnor som begåvas med extrem framgång och pengar brukar flippa förr eller senare.
Trots alla kontroverser gör Justins fans, hans ”Beliebers”, sitt bästa för att fortsätta älska sin idol. Justin och R&B-ynglingen Khalil Amir Sharieff syntes nyligen med en strippa på ett hotellrum i Las Vegas. Den läckta bilden där Khalil och Bieber biter på varsin av hennes bröstvårtor fick vissa fans att reagera med svartsjuka, andra med konspirationsteorier om photoshoppande skvallermedier. Många var oberörda: ”Det enda sättet som hela ’Justin slickar på en strippas bröstvårta’-skandalen påverkat mig är att jag längtar mer efter att bli en strippa nu”, skrev ett fan på twitter.
Hur Biebers rumlande påverkar framtida biljettförsäljning återstår att se. Den sjönk dock kraftigt efter ett påstått bordellbesök i Brasilien förra året. Hans så kallade ”fan” (en go-go dansare och prostituerad) som följde med till hotellet lade upp en film på internet med en sovande Justin - och förstås - en obligatorisk selfie.
Kort efter kontroversen gick Biebers turnéintäkter i Australien ned med 41 procent jämfört med turnén 2012.
Bieber jagar svart street cred så ivrigt att han nyligen bytt namn till ”Bizzle”, men ursäktar sig ofta på sverigedemokratiskt sätt. Det blir liksom mer synd om honom för varje ny kontrovers. I samband med ”Believe”-premiären i julas hotade Bieber till och med att sluta med musiken, men gjorde tillbakakaka kort efteråt. ”När media attackerar mig är det ingen skillnad på det och mobbningen som händer i skolor”, sade han i en intervju med Ryan Seacrest i december.
Efter en stökig vecka i London förra våren besökte Bieber en snofsig restaurang klädd i gasmask för att slippa visa ansiktet. Man kan förstå att det är frustrerande att betraktas som kändis och inte artist i första hand.
Kanye West lider av samma fenomen. Rapparen har uppträtt i mask under hela sin Yeezus-turné och kastade ut ett fan från en konsert som skrek åt honom att visa ansiktet.
”I’m Kanye motherfucking West” förklarade han sig, och ville inte att foton av hans ansikte i ”konstiga vinklar” skulle hamna på Instagram. Ett märkligt utbrott för någon som byggt en del av sin karriär på att bete sig som ett rövhål i intervjuer.
På samma sätt som Kanye Wests maniska utbrott blivit en del av hans artisteri har både Biebers destruktiva privatliv och hans musik blivit del av helhetspaketet. Idag går det inte längre att bevittna en stjärnas uppgång och fall. Det finns helt enkelt ingen tid för det.
Om Bieber någonsin ska bli en riktig rockstjärna måste han alltså sluta åka på arrangerade välgörenhetsresor till Filippinerna. Hellre göra som Charlie Sheen: ”vinna” över underhållningsindustrin genom att bejaka sitt eget fördärv på sättet som dagens retweet/reinsta/tumblr-klimat kräver.
För skivbolagscheferna finns fortfarande mer pengar att tjäna på en gullig kille utan själ. Men ingen är gullig för alltid.
