Jag kommer alltid tillbaka till dig, SR
Ett kärleksbrev till public service – som trots allt vassare konkurrens alltid ligger i topp
2022 har varit ett tufft år för public service. I en tid av ständig förnyelse är det lätt att kritisera de gamla institutionerna, men när poddåret ska sammanfattas blir det tydligt: Jag är skyldig Sveriges Radio ett tack, eller till och med ett öppet ärligt och riktigt kärleksbrev:
Älskling, jag vet att det inte alltid är lätt att vara du. Det finns de som vill förminska dig, kontrollera dig och ta bort din självklara plats här i världen, ändå står du stadigt kvar och vänder andra kinden till.
Vi som inte föraktar dig glömmer ofta bort att säga det och tar dig i stället för given, men du ska veta att jag hela vägen fram till valet försvarade din rätt att existera, även i mina mörka stunder av tvivel. Så här års står det ändå klart att du, på poddfronten, är den enda för mig och många andra.
Bland de tjugo mest lyssnade poddarna vecka 49 stod Sveriges Radio bakom fjorton. Du kämpar hela tiden på, från norr till söder, årets alla dagar utan varken applåder eller bravur.
Du har hållit mig i handen varje söndag när Godmorgon världens intro signalerar att det är början på slutet av ännu en helg, när tårarna från hackad gul lök blandas med tårarna från ännu ett avsnitt av Söndagsintervjun. När jag tvivlar på livet finns alltid Filosofiska rummet där, eller Kropp och själ eller Allvarligt talat. Ett samhälle utan P3 dokumentär och P3 historia vill jag inte leva i. Ett avsnitt av P3 klubben eller Tankesmedjan i P3 förlänger livet.
”Grundlagsskydda public service”, säger dina riddare, grundlagsskydda Sommar och Vinter i P1 säger jag. En massa tjat om att “uppdatera formatet” återkommer varje år, men jag hoppas innerligt att tonerna av sommar, sommar, sommar blir det sista vi hör när vi får uppleva romarrikets sista dagar. Trots att flödet av nya poddar och experimentella ljudformat aldrig verkar sina så kommer jag alltid tillbaka till dig.
Visst har även solen sina fläckar, men när disken ska diskas och minuterna på avgångstavlan bara ökar så är det du som ja – skiner för mig. Så tack, för att du fortsätter att massera mina trumhinnor med radioprogram och poddar som ingen kan konkurrera med. Det du har är unikt. Och det är jag evigt tacksam för.
Om någon klagar på dig rabblar jag bara tyst för mig själv:
Kalla mig förblindad, kalla mig naiv,
men Sveriges Radio är en snuttefilt som förblir.
SR, du är perfekt för mig, lyssna inte på dom andra,
vår kärlek kan ingen klandra.
