Bara inför kungliga ordnar kommer vi vara jämlika
Anna Andersson om förslaget att väcka liv i kungliga ordnar
För nästan 50 år sen ledde jämlikhetsivern till att man lade ner flera kungliga ordnar.
Vad säger det om vårt samhälle att de nu kan vara på väg tillbaka?
Givet hur bedövande förutsägbar den svenska politiska debatten är just nu, var det uppfriskande att plötsligt läsa ett förslag om ett återuppväckt svenskt ordensväsende. Det var representanter för sex riksdagspartier, alla utom V och SD, som skrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet att de ska utreda bland annat möjligheten att återigen kunna belöna svenska medborgare med en Svärds- eller Vasaorden.
Dessa ordnar instiftades 1748 respektive 1772 men är sedan 1975 vilande. Det skedde alltså i vågsvallet efter 1974 års regeringsform och Torekovskompromissen, då kungamakten avlövades – och givet den politiska stämningen under svenskt 70-tal var det nog helt logiskt. Som partirepresentanterna själva skriver om beslutet: ”Vid denna tid fanns också en skepsis i samhället mot att belöna enskilda för deras prestationer”.
Vänstervågen, ni vet, tiden på Folkhemmet kulminerade. Ordensväsendet hade länge varit under attack då det gjorde skillnad på folk och folk – den svenska samhällsgemenskapen skulle ju bygga på jämlikhet. Vad var lite kungligt tingeltangel mot ett ordentligt påslag på den kollektivavtalsenliga lönen, eller pensionen? Redan under 50-talets ATP-strid myntades ju ”Gärna medalj, men först rejäl pension”.
Nu står vi här nästan 50 år senare och en klar majoritet av våra folkvalda föreslår att vi åter ska kunna belöna medborgare med ordnar. Tanken är uttalat att ”stärka vår samhällsgemenskap”. De ska inte delas ut på samma grunder som före 1975 och man påpekar särskilt att ”jämställdhets- och mångfaldsaspekter ska beaktas” (Miljöpartiet är ju ändå med på båten) – men visst har vi nu gått hela varvet runt. I en tid när var sjätte svensk pensionär får pension som lägger dem på eller under EU:s fattigdomsgräns, samtidigt som breda lager av befolkningen bor i miljonvillor, regelbundet reser till Thailand och köper bilar för två undersköterskeårslöner ligger det någon slags rättvisa i att införa en upphöjelse som inte går att köpa för pengar.
Bara inför kungliga ordnar ska vi vara jämlika.
