Jag drömmer om en Norén-jul
Jenny Tunedal om sin önskejul
Begreppet ”Norén-jul” var länge ett sätt att benämna hur den alldeles tjocka stämning som infann sig redan vid Kalle Anka-snåret med grym förutsägbarhet krackelerade i något sårigt och högljutt utbyte kring julbordet. Alltid samma grovkornighet i senapen och sanningarna som serverades till det kokta fläsket. Och så framåt natten: en bitter, isad tystnad till Janssons frestelsen.
2008 blev ordet Norénjul till en annan sorts kött i form av julaftonsanteckningarna ur En dramatikers dagbok: ”Sovit en halvtimme. Såg på Kalle Anka. Tänkte på mina föräldrar” från 24 december 2001. Ett år senare: ”Jag tycker inte om min kropp nu, som den har blivit. Jag missköter den. Jag tycker inte om mig själv, jag tycker inte att jag har en kropp längre. Bara en börda”.
Julaftnar med en underström av sorg. Men dramatikern själv är ingalunda indragen i några familjedramer. Han arbetar och tar det lugnt, har lagom mycket folk omkring sig, blir glad och tacksam för klapparna.
Jag drömmer om en dramatiker-jul hemma i år.
