Regnbågsnaglar och antigaylagar
HBTQ-året: Varken bäst eller sämst - bara oerhört polariserat
DEBATT Blev 2013 ett fantastiskt år för världens HBTQ-medborgare?
Det tycker många amerikanska medier, inklusive Huffington Post och public service-radion NPR. Under rubriker i stil med ”The greatest year in gay rights history” pekar de på framsteg såsom nya äktenskapslagar i USA, Storbritannien, Frankrike, Brasilien och Colombia; förbud mot terapi som botemedel mot homosexualitet i många amerikanska stater; Europadomstolens beslut att homosexuella afrikaner har rätt till en fristad i Europa och ett banbrytande ”Vem är jag att döma”-citat av påve Fransiskus. (Påven är även känd som HBTQ-tidningens The Advocates ”Person of the Year”).
Andra mer vidsynta kommentatorer talar i stället om ett svart 2013 med grövre våld, starkare hot och större juridisk ojämlikhet än någonsin förr. Den ryska duman förbjöd Pride-paraden och så gott som all annan gayaktivism. Uganda röstade igenom (en modifierad variant av) den så kallade Kill the gays-lagen. Demokratin Indien återupprättade gammal lagstiftning som gör ”sodomi” brottsligt. Och turistmagneten Singapore bestämde sig officiellt för att homosexualitet kan ändras på.
Samtidigt blir det nog inte enbart bilderna av blåslagna ryska homosexuella som hamnar i historieböckerna, utan även de regnbågsfärgade protesterna: Tilda Swinton som lät flaggan vaja i Moskva. Emma Green Tregaros naglar. Barack Obama som bestämde sig för att skicka Billie Jean King till olympiaden i Sotji. Lady Gagas pepptalk till sina homosexuella fans …
Dessutom bjöd HBTQ-frågorna på förhöjt underhållningsvärde. Från simmaren Tom Daleys söta Something I want to say-video till Jodie Fosters Golden Globe-tal har akten att komma ut nog aldrig varit så välskriven som 2013. Förutom, så klart, i tv-formatet. Webbserierna Orange is the new black, F to 7th och Whatever this is har levererat mångfacetterade, komplexa och humoristiska bilder av livet som homo-, bi- eller transsexuell.
Alltså har alla rätt och alla fel. 2013 är vare sig historiens bästa eller sämsta HBTQ-år, utan dess mest polariserade. Stora framsteg i vissa delar av världen. Fruktansvärda bakslag i andra.
Och bakom uppdelningen en mörk sanning som dessvärre verkar evig: När det är illa ställt med annat – ekonomin, hälsan, utbildningsnivåerna, de mänskliga rättigheterna – tar den sluge politikern till gammal syndabocksretorik. Se bara hur Putin använder HBTQ-frågan för att hetsa sin befolkning (varav 72 procent enligt en ny undersökning inte tycker att homosexualitet ska accepteras av samhället) och återigen få dem att rädas hotet från väst. Det är det äldsta tricket i boken. Tyvärr verkar det fortfarande fungera.
