Barnen ingen vill ha
Utvisningar till Afghanistan innebär stor risk, visar ny rapport
Sluta utvisa barn till Afghanistan – risken är för stor att de ska fara illa.
Det är den slutsats Rädda Barnen drar i en ny rapport, som presenterades i onsdags. Man har intervjuat 53 barn som nyligen utvisats från Europa, tolv av dem från Sverige. En del hade utvisats ensamma, andra med sin familj. Åtta hade aldrig satt sin fot i landet, utan vuxit upp i Iran eller Pakistan.
Kritiken gäller dels hur utvisningarna genomförs. Två av tre uppger att de kände sig otrygga, och berättade om våld och tvång. Många eskorterades av polis, andra tvingades att återvända ”frivilligt” av sina föräldrar.
I nästan inget fall har det sedan funnits någon uppföljning från myndigheternas sida. Bara tre barn fick en individuell plan för återanpassning.
Endast ett ensamkommande barn uppgav att hens familj i hemlandet hade blivit kontaktad på förhand, och i endast ett fall hade någon myndighetsperson besökt familjens hem – vilket rimmar illa med FN:s riktlinjer att man ska bedöma om mottagandet är ”säkert och lämpligt”.
Tio uppgav att någon försökt rekrytera dem till en väpnad grupp efter att de kommit tillbaka, och de flesta hade slutat gå i skolan.
I klartext: Alla gör minsta möjliga. Europas länder tycker att deras ansvar tar slut när de dumpat dem i Kabul, men afghanska myndigheter tar inte heller över ansvaret.
De är barnen ingen vill ha.
Inte konstigt att nästan alla vill eller till och med planerar att fly landet igen.
