Av jord är du kommen
I sina bästa stunder överträffade Les ballets C de la B på Dansens Hus i helgen det flesta av säsongens gästspel. Ashes, den tredje delen i en löst sammanhållen trilogi (de tidigare, Bâche respektive Import Export, har båda gästat Dansens Hus), är koreograferad av Koen Augustijnen, och aska är vad dansarna inledningsvis borstar av sig från kläderna. Ett antal vackra gränssituationer kring att komma och gå, resa sig och falla eller, ja, liv eller död, varieras till Händels eteriska musik i lätta omarrangemang.
En vitkalkad byggnad fylld av rum och nischer och med plats för en hoppmatta tjänar som livsrum vid sidan av scengolvet. På, i och genom denna sker ett antal halsbrytande nummer, snygga solon som varvas med mer elegiska ensemblenummer.
Sopranen Irene Carpentier och countertenoren Steve Dugardin låter arior från Händels operor omsluta dansarna, som i sin tur ofta svarar på musiken med sina rörelser. Inte minst counternorstämman svävar någonstans i gränslandet mellan de existensformer som man inte utan munterhet iscensätter. Och att lyckas balansera Händels starka musik mot dansen är få koreografer förunnat, låt vara att rösterna emellanåt här tar den större platsen.
Så stillnar allt mot slutet, med enstaka rörelser tar dansarna en efter en avsked medan sångarna sjunger duett om det grymma ödet och ljuset sakta sjunker tills bara minnen återstår. Lite aska hänger också kvar, dammar från dansarna.
