Kampen för Isaak slutar inte i dag
Vår kollega Dawit Isaak var väl medveten om vilka risker han tog när han åkte tillbaka till sitt första hemland Eritrea för att där grundlägga en fri press och demokratiska rättigheter. Regimen i Eritrea tillhör ju den kategori av styrande som är för yttrandefrihet bara för dem som tycker som regimen – fängslandet kan alltså inte ha kommit som en överraskning utan var något han kalkylerade med. För vissa människor är det fria ordet just så viktigt.
För Dawit Isaak var kampen för yttrandefrihet ytterst konkret. Det måste den vara. Annars blir den en floskel, ett mantra, en plattityd. Yttrandefriheten måste erövras gång på gång, även av oss som tar den för given. Det är lätt för ett västland som Sverige att självgott sola sig i glansen av den fria pressen, men även här inskränks yttrandefriheten, sakta och omärkligt för oss själva. Det så kallade kriget mot terrorismen har gjort att fel åsikter kriminaliserats och skapat en avlyssningshysteri med självcensur som konsekvens. Allt färre beslut fattas av de folkvalda eller också fattas de utan debatt. Så har man, för att ta ett exempel, helt utan folkligt mandat lagt om den svenska utrikespolitiken.
För 25 år sedan hade Sverige en aktiv och självständig utrikespolitik. I dag är den passiv – eller aktiv på helt fel sätt, med stöd för ockupationskrig och plundringar av dem som tidigare räknat med vårt stöd. Sveriges röst i världen har förstummats och det utan att medborgarna har krävt det. Den ”tysta diplomati” som regeringen tillämpar i fallet Dawit Isaak är så tyst, att Carl Bildt inte ens nämnde honom i sin senaste utrikesdeklaration. Frustrationen över regeringens passivitet i det här enskilda fallet blir desto större, om man vidgar synfältet och ser att den ingår i ett större mönster.
Samtidigt är det naturligtvis groteskt att prata om den alltmer trängda demokratin i västvärlden i samma mening som man talar om en samvetsfånge som riskerar sitt liv för rätten att säga det han tror på. Vår solidaritet med Dawit Isaak är möjlig att uttrycka just för att vi har fria medier.
Nu avslutar Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet sin månadslånga kampanj för Dawit Isaak, som hittills samlat 202 950 namnunderskrifter och som fått uppslutning av hela medie-Sverige. Men kampen slutar inte. Den fortsätter tills Dawit Isaak kommer hem. Yttrandefriheten måste vara allas eller ingens.
