Sprickor i skyddet mot högerextremismen
Resultatet i första omgången av presidentvalet visar hur djupt splittrat Macrons Frankrike är
Emmanuel Macron lät hylla sig som segrare i första omgången av de franska presidentvalet. Han nådde drygt 27 procent, några få enheter mer än Marine Le Pen.
Macron lovade när han valdes till president 2017 att undanröja förutsättningarna för det kan kallade politisk extremism.
I går fick populistkandidater till höger och vänster över 50 procent av rösterna. Putins mer eller nära vänner, däribland den traditionella högern, nådde 55 procent. Under Macrons fem år som president har högerextremismens sympatisörer ökat från 20 till drygt 30 procent.
Macrons Frankrike är djupt splittrat, politiskt, kulturellt och ekonomiskt.
Det började så förhoppningsfullt 2016, när Macron bildade parti. Han ville föra en politik både med riktning högerut och åt vänster. Hans mål tycktes vara att bilda Frankrikes första socialdemokratiska parti. Socialistiska ledare och väljare, trötta på sitt parti, omfamnade Macron. Han tackade genom att byta ut sin nationalistiska republikanism mot socialisternas stora projekt, Europafederalismen. Sympatiskt nog håller Macron fast vid den EU-politiken. Däremot övergav han ganska snart den ekonomiska och sociala politik som också den blekaste socialdemokrati brukar stå för.
Macron-systemets ekonomiska omfördelningar gynnade endast de privilegierade skikten. Flera arbetsmarknadsreformer, som arbetarrörelsen erövrat, bröts upp. Macron lovar fortsätta nedrustningen: Höjning av pensionsåldern för alla, tvångsarbete för de som står allra längst från arbetsmarknaden. Presidenten har vägrat tala med fackliga företrädare, till och med den milda landsorganisationen CFDT:s ledare.
Macron företräder tydligare och skickligare än någon annan europeisk politiker teknokratpopulismen (teknopopulismen). Den som säger till folket att endast en lösning är möjlig, nämligen den som affärsvärldens och statsapparatens ledande skikt rekommenderar.
Valdagen tillbringade jag i den slitna, fattiga men vackra förorten Courneuve. Folk vandrade till vallokalerna med lövruskor i händerna; det var palmsöndag. Muslimska familjer ordnade utflykter till den stora parken. Få människor syntes till i det gigantiska, delvis sönderfallande hyreskomplexet Cité 4000.
I förorterna är valdeltagandet lågt. Valrörelser handlar inte om deras livsvillkor, snarare om hur de ska övervakas eller deporteras. De som röstar föredrar, massivt, vänsterkandidater. Macrons 13 procent av rösterna kan jämföras med vänsterns Jean-Luc Mélanchons 60 procent.
Befolkningen i Courneuve och alla deras hundratusentals grannar lever i en stor politisk paradox. Macron, den lätt grandiose högerliberalen, är deras skydd mot högerextremismens rasism och mot dess attacker mot det demokratiska samhället. Skyddet blev bräckligare i går.
