Kärnvapen kan placeras i Sverige
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2016-01-18
Pierre Schori och Maj Britt Theorin om värdlandsavtalet med Nato
En intensiv debatt om det så kallade värdlandsavtalet med Nato pågår runt om i landet. Den speglar en öppenhet som alla tjänar på. Under många möten i hela Sverige har vi och andra mött en växande oro och många frågor från tusentals människor: Vart är Sverige på väg? Vart leder dessa allt närmre kopplingar till Nato? Vad innehåller egentligen värdlandsavtalet?
Värdlandsavtalet har förhandsundertecknats av Sveriges överbefälhavare och Natos Europabefälhavare men ska godkännas av riksdagen under våren. Frågorna
kring det uppstår eftersom texten ger utrymme för olika tolkningar och samtidigt saknar ett övergripande helhetsperspektiv som tar hänsyn till den militära alliansfriheten, till de säkerhetspolitiska konsekvenserna för Sverige och vårt närområde och till kärnvapenaspekten. Det finns inget undantag i avtalet mot att placera ut eller transportera kärnvapen i Sverige.
Det ska villigt erkännas att avtalet inte är lätt att granska men som alltid döljer sig djävulen i detaljerna. Så här står det i tre paragrafer, som skulle kunna öppna för möjligheten att Nato inför kärnvapen i Sverige med stöd av avtalet i en krissituation:
1.2 Natos militära aktiviteter … inklusive … på en strategisk nivå som behövs för att vinna målet för varje strid eller fälttåg.
2.1. Syftet med denna överenskommelse är att etablera politik och tillvägagångssätt - för eller i värdlandet - under Natos militära aktiviteter.
3.3. Denna överenskommelse är avsedd att vara i överensstämmelse med Natos doktrin och politik och erbjuder ett paraplyarrangemang och struktur för värdlandsstöd.
Kärnvapen är en integrerad del av Natos doktrin och strategi och de ingår också i Natos militära aktiviteter, som vi i värdlandsavtalet därmed förbinder oss att delta i.
Vi ser det som positivt att försvarsminister Peter Hultqvist klargjort att några kärnvapen inte ska placeras på svensk mark och inte heller Nato-baser.
Då är det desto viktigare att regeringen i sin proposition slår fast hur
värdlandsavtalet inte får tolkas, det vill säga: att kärnvapen under inga omständigheter får placeras på svensk mark och att avtalets skrivningar om baseringsområden inte kan avse Nato-baser på svensk mark.
Formuleringen ”kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato vid kris eller krig i Sverige eller närområdet” är visserligen ensidigt svensk och inte bindande men väldigt nära artikel 5 i själva Nato-avtalet. Det får till exempel inte innebära att Nato automatiskt har rätt att placera trupp på svensk mark vid en eventuell kris i Baltikum, något som Nato-förespråkare ser som ett huvudskäl för att gå in i Nato.
Det räcker tyvärr inte med att inget kommer att ske om inte Sverige inbjuder Nato eller muntliga avsiktsförklaringar vid sidan om det skriftliga avtalet. Vem vet vad som skulle kunna ske vid en kris i Baltikum med en borgerlig regering i Sverige där alla partier är för Nato och med en president i Natos ledande makt typ George W Bush eller Donald Trump, som trycker på för att värdlandsavtalets paragraf om möjlig Nato-bas i Sverige ska implementeras?
I den proposition som regeringen förbereder måste det alltså fastslås att kärnvapen inte får placeras på svensk mark. Dessutom borde vår alliansfria och säkerhetspolitiska position tydliggöras. Den svenska linjen skulle behöva formuleras så här:
Sverige kommer aldrig att ge tillstånd för någon utomstående makt att använda landets territorium och resurser för fientliga eller hotfulla handlingar riktade mot andra länder, ej heller tillåta införandet av kärnvapen eller andra massförstörelsevapen.
Det är en förtroendeskapande och konsekvent deklaration som en överväldigande folkmajoritet stöder och som skulle skapa klarhet i omvärlden.
Pierre Schori
Initiativtagare till Nato-utredningen
Maj Britt Theorin
Nedrustningsmabassadör i UD 1982–1991
