Bilden av världens starkaste välfärd
Den här bilden är förmodligen tagen sensommaren 1968. Det är valrörelse, och utbildningsminister Olof Palme besöker ett bygge i Stockholm.
Alla är arbetsklädda. Byggjobbarna har rutiga skjortor och snickarbyxor, hjälmen vilar en stund i knät. Palme bär kostym. Han har inte klätt sig ledigt för att smälta in, han bär det plagg som arbetarna själva bar vid tillfällen när de ville visa sin omgivning respekt. Statsbesök eller arbetsplatsbesök, för Olof Palme utgjorde det ingen skillnad i uppträdande.
Palme håller en mikrofon i handen, men det ser ut som det är han som för stunden lyssnar. Ett samtal pågår, men vad pratar de om? Arbetsplatsdemokrati? Det är bara månader kvar till gruvarbetarna i Malmfälten går i strejk. Eller pratar de om studentrevolten i Paris eller de sovjetiska tanksen i Prag? Förmodligen inte.
De ser koncentrerade ut. Vem är han, ser de ut att tänka, varför är han här och vad vill han? I bildens skärningspunkt en ung man som eftertänksamt låter händerna plocka med gruset.
Olof Palme är ännu inte partiordförande eller statsminister, har ännu inte blivit demonen som ungmoderaterna ska göra till pilkastningstavla. Men han har överklassbakgrund, är redan nu en internationell storhet och pratar olika språk. Han är en annan sort än byggjobbarna, men om den barriären finns, avslöjas den inte riktigt av kameran.
Palme ser trygg ut i situationen, han tyckte om att åka ut i landet. Det var därför han med trovärdighet kunde hålla ett tal som ”Vi ses igen, kamrater” på kongressen 1975: ”Vi ses igen i futten på byggarbetsplatserna, under rasten klockan 9.15, någonstans mellan mackan och kortleken, en stunds politik.”
”Någonstans mellan mackan och kortleken” – det är en strof som mäter sig med den största arbetarpoesin vi har.
Fotot har en närhet som är unik, det representerar symbiosen mellan klass, stat och rörelse. Det var den som möjliggjorde att Sverige vid den här tidpunkten hade världens starkaste välfärd. Valnatten den 15 september ska Socialdemokraterna notera 50,1 procent.
All progressiv politik kräver att socialdemokratin är med. Utan dem går det inte.
Fotografen till den här tidigare opublicerade bilden är Jean Hermanson, gjutarpojken som vigde sitt konstnärskap åt att skildra den klass som byggde landet.
LÄS PALMETIDNINGEN 30 år sedan mordet skakade