Vanvettigt att låta operan ruttna och rasa
Det läcker från taket och är stopp i toaletterna på Kungliga Operan
Hur länge ska kulturdepartementet missbruka vårt tålamod? Hur länge ska deras vanvett få driva sitt spel med oss? Hur länge ska snålheten ges fria tyglar?
Efter tio år och fem kulturministrar befinner sig Kungliga Operans byggnad i ett fysiskt förfall som eskalerar med varje uppskjutet beslut. Nu är krisen av en sådan omfattning att Statens fastighetsverk i somras inkom med en skrivelse till regeringen om att det var bråttom.
Det läcker in från taket, stenar rasar ner från fasaden, det är stopp i toaletterna, ventilationen är knappt värd sitt namn längre och nyligen lossnade en av dörrarna in till parketten.
Listan är lång, minst lika lång som den is frågan har lagts på av kultur- och finansdepartementet sedan tio år tillbaka. Ursprungligen anslogs 2 miljarder (indexuppräknade) för upprustning och utbyggnad, en ”Ny opera i operan”. Summa växte ju längre tid det tog. Men för två år sedan hände det något, efter alla miljoner som lagts ned på projektering och planering.
Då beslöt plötsligt Magdalena Andersson, dåvarande finansminister, att helt enkelt stryka förslaget om en Ny opera i operan och uppdrog åt Fastighetsverket att inkomma med ett så kallat nollalternativ, alltså minsta möjliga kostnad för att åtgärda det som krävdes för att husets arbetsplatsmiljö skulle följa lagar och regleringar.
Operan svar på nollalternativet var att ja, då kan vi helt enkelt inte bedriva den verksamhet vi i enlighet med regleringsbrevet har att utföra, att ”stå på högsta nivå när det gäller utveckling, förnyelse, konstnärlig kvalitet samt hantverksskicklighet i ateljéer och verkstäder.” (För detta krävs egentligen ett nytt, modernt operahus.)
Sedan Andersson med sitt beslut ignorerade den politiska samsyn som rått kring en upprustning och utbyggnad av Kungliga Operan har man alltså fått börja om, om än inte från noll, men nära på. Som läget just nu ser ut har Fastighetsverket, efter den återhållet desperata skrivelsen i somras, erhållit 133 miljoner för att åtgärda det mest akuta, det läckande taket och den nedrasande fasaden.
Alternativen för framtiden är nu två, Anderssons nollvariant respektive den ursprungliga Ny opera i operan. Dessa diskuteras i varje fall på papperet fortfarande. Nollalternativet beräknas kosta runt 3,2 miljarder (2030 års kostnadsläge). En ny opera i operan ungefär dubbelt så mycket, 6,6 miljarder (kostnadsläge 2030).
Hade man alltså raskat på redan från början hade inte bara investeringen blivit lägre, renoveringen hade förmodligen varit avslutad vid det här laget.
Att besluta om att ansöka om medlemskap i Nato tog några veckor. Att komma till skott om en av våra äldsta kulturinstitutioner, vars rykte når långt utanför landets gränser, är tydligen betydligt svårare.
Churchill ska under andra världskriget kritiserats för att han anslog pengar åt kulturen, och replikerat: Vad är det annars vi ska försvara? Citatet må vara apokryfiskt, men om vi reflekterar en smula över hans svar rymmer det mer än en kvick replik. Och inte behöver en sådan reflektion ta ett decennium.
