Feministen är en nörd
Tidskriften Bang gör ett strålande geek-nummer
Före årsskiftet försökte jag skriva om 00-talet som decenniet då den inåtvända nördkulturen förvandlades till en ny kulturaktivism, en digital rebellkultur som skakade liv i internets anarkistiska ideal. Men på 8 000 tecken lyckades jag inte nämna en enda kvinna, förutom fantasifostret Lisbeth Salander.
När tidskriften Bang nu kommer med ett specialnummer (1/2010) om just kvinnliga nördar och nördfeminism är det något jag verkligen måste läsa.
Eftersom det är så bra har jag några invändningar. Den första är väldigt nördig: Hur är det möjligt att göra en lista över kvinnliga nördförebilder utan att ha med Enid Coleslaw och Rebecca Doppelmayer? Den andra är faktiskt också ganska nördig: De nördar som beskrivs här är egentligen inte nördar, de är geeks.
Bangs feministiska nördar är coola, initiativrika och dugliga. Långt från den motståndshandling ordet en gång innebar. Nördidentiteten har varit en utväg ur ett genomsexualiserat och konkurrensfixerat samhälle. En subkultur för hyperkapitalismen. En subkultur som konsumerar helt irrationellt, anstränger sig för att slippa betala och drömmer om ett tillstånd där kroppen endast existerar som en avatar. Men den invändningen är bara en tråkig fråga om begreppsdefinition.
Att nördkulturen är den perfekta mötesplatsen för feministiska strategier och queer identitet är så självklart att det är märkligt att ingen skrivit om det innan. Som vanligt är många frihetliga strategier bara en möjlighet för de priviligierade. Men Bang låtsas inte heller om något annat än att det här med att vara nörd är något annat än väldigt vitt och väldigt, väldigt medelklassigt.
