”Jag har inte särskilt bra hustruegenskaper”
Anna Mannheimer om äktenskap, romantik och att spela olika roller
Komikern och radioprataren Anna Mannheimer bokdebuterar med ”Mitt liv som gift”. Där lanserar hon idén om en ”brunstmånad”.
– Då kunde alla ligga med varandra jättemycket, och sedan inte behöva tänka på det mer.
Anna Mannheimer är gift med en annan komiker – Peter Apelgren – sedan 2001. Innan dess var hon singel i många år, och hade egentligen inga drömmar om bröllop.
– Jag är inte så romantisk av mig, och såg inte mig själv som en ”hustru”. Jag fattade nog inte heller att jag var 36 år och att det kanske var dags om jag ville ha familj... Vi gifte oss helt enkelt för att vi ville adoptera, och det gjorde vi också.
Under intervjun märks det att Anna Mannheimer är ungefär som stilen i boken: Omväxlande allvarlig och väldigt rolig, med drastiskt uttrycksätt. ”Mitt liv som gift” handlar om allt från det fantastiska med en lång relation till excesser i surande.
Är du inte rädd att boken ska uppfattas som präktig, liksom ”Så här bra har vi det”?
– Nej, det är ingen propagandabok som kommer med en massa råd. Jag proklamerar inte för äktenskap eller har några moraliska idéer om det. Man ska så klart kunna skilja sig om man ändrar sig. Jag tänker att boken ska vara rolig och lite eftertänksam.
Egentligen tycker Anna Mannheimer att äktenskapet är ett vanskligt projekt. I alla fall om det ska vara livslångt.
– Det var skillnad förr när folk behövde ta hand om gården tillsammans och dog när de var 42. I dag bygger äktenskapet inte på ansvar och ekonomi utan på att vara förälskad, något alla vet går över efter några år. Det är dömt att misslyckas egentligen. Men eftersom Peter och jag träffades ganska sent hoppas jag att det håller.
Anna Mannheimer skriver också om olika sorters press. Att ibland vilja fly från både man och barn. Och alla förväntningar. Som på hur en god hustru ska vara - lyssnande, en som fixar kärleksmiddagar och uppgraderar sina underkläder - till hur frekvent sexlivet bör vara.
– Jag har nog inte speciellt bra fruegenskaper. Och jag tror att många i långa förhållanden känner jättepress för att de tror att alla andra par ligger mer och har galet frustande sex. Med en brunstmånad, mer som djuren, skulle alla slippa fundera på det resten av året, säger hon och skrattar.
Har du och Peter haft någon riktig kris?
– Nej, vi har haft kriser i våra liv, men inte mellan oss. Jag tror grunden i ett äktenskap är att vilja varandra väl. Att vara medspelare, inte motspelare. Relationer kan bli en kamp om rättvisa, att ”Nu har du träffat dina kompisar, nu ska jag”, ”Nu har jag nattat, nu är det din tur”. Så tror jag det blir om någon känner sig överkörd och trött. Vi har delat mycket, och då är det lätt att unna varandra.
Boken handlar inte bara om att vara gift. Anna Mannheimer skriver också om sina rädslor och fobier. Hon oroar sig för olyckor, att flyga, terrorhot och sjukdomar. Dessutom är hennes instinkt att säga ”Nej!” direkt när hon blir erbjuden något utmanande uppdrag. Det är långt ifrån bilden av den rappa, kaxiga komikern.
– Jag har lärt mig att tänka att jag spelar en roll, till exempel när jag står på scen. Då spelar jag en variant av mig själv, en säker Anna Mannheimer. Det är befriande.
