Förlorarna: publiken och publicisterna
Jan Scherman om AT&T:s köp av Time Warner – en affär nästan lika stor som den svenska statsbudgeten
Århundradets medieaffär. Och då räknar jag också in hela 1900-talet. En riktig Big Bang. Och som i vanlig ordning inte bryr sig om oss konsumenter.
Det handlar om en av världens största telekomoperatörer som köper en dito i medievärlden.
USA-baserade AT&T tar över amerikanska Time Warner, en affär som i ett slag ritar om den mediala världskartan. Och som sagt – konsumenter runt om i världen kan känna sig blåsta på sina intressen.
Prislappen ligger runt ofattbara 90 miljarder dollar. Alltså, ta siffran gånger 8,60 kronor så blir det cirka 775 miljarder kronor. Nästan lika mycket som hela den svenska statsbudgeten.
Ingen undgår att beröras av detta schackdrag, som ändå är svårfångat högt ovanför allas huvuden. Inkluderat ministrar och regeringar. Låt oss i all enkelhet pekat på några saker. Låt oss kalla dessa för betänkligheter.
För det första blir nu ett telekomföretag utan någon form av publicistisk kompetens ägare till bland andra CNN som ingår i Time Warner-koncernen. Där finns också välkända HBO, som gör populära tv-serier och film, bland annat Game of thrones. Time Warner äger också en av Hollywoods största studios, Warner Bros.
För det andra manifesteras ju publicistikens nedgång redan tidigare av världsomspännande bolag som Google och Facebook.
För det tredje: När jag tidigare i höstas var på den välrenommerade tv-mässan i Edinburgh förutspådde en av branschens mest betrodda, Vice Medias vd Shane Smith, ett giganternas blodbad. Typ att Disney skulle köpa Twitter.
Kalla det fusionernas glada julafton där stora bolag bara blir större och färre.
Själv ledde jag en mediekonferens i Båstad i somras där AT&T:s tekniske chef Enrique Rodriguez talade om att äga innehåll var lika självklart som att äga kablar och sladdar, vilket väl är traditionell hemmaplan för en teleoperatör.
Fler tycker och gör som AT&T.
I England har British Telecom på kort tid byggt upp en egen tv-enhet och köpt sporträttigheter på ackord, bland annat stora delar av Premier League. Och därtill värvat över några av BBC:s bästa sportjournalister.
På nämnda mediekonferens i Båstad sa Telias vd Johan Dennelind att alla former av innehåll, men kanske mest av allt sporträttigheter, skulle bli Telias nästa steg. En av Ericssons chefer talade om samma sak.
Sålunda är det som nu sker något som legat och småputtrat under ytan. Nu ser vi själva explosionen, en dramatisk förändring av mediemarknaden.
Det är säkert inopportunt att åberopa Karl Marx, men han var ju den som först av alla förutsåg marknadens inneboende drift att drivas mot monopol via oligopol. Det är ju den färdriktningen som slås an med den gigantiska affären mellan AT&T och Time Warner.
Den gamle Marx förutspådde dock inte förekomsten av konkurrenslagstiftning, men hade nog kallat det för marknadsekonomins egen kosmetika.
Jag noterar att parallellt med detta att Google och Facebook bygger en höghastighetskabel mellan Los Angels och Hongkong. Google kör en till direkt till Japan. Samtidigt anlägger Facebook och Microsoft en fiberlina över Atlanten. Giganterna lägger ett spindelnät runt vårt klot där deras bilder och texter effektivt kan kablas ut till varje enskild liten medborgare i vår värld.
För det femte och därmed hela handen full – århundradets affär kommer säkert att följas av fler. De nya giganterna har råd med ett allt mer finmaskigt distributionsnät runt vår planet. De har råd med allt. De kan styra både tekniken och innehållet. De kontrollerar hela kedjan från idé till nyhet, dramaserie, film eller underhållning och vidare till hur detta innehåll distribueras till dig och mig.
Det verkar som vi sover här hemma, som om mediepolitik bara handlade om i och för sig viktiga enskilda punktskatter. Eller presstödets framtid. Som om gränserna är nationella och därför fortsätter vi slåss inbördes. Som om de internationella giganterna skulle dra sig tillbaka, eller försvagas.
Vad månne Alice Bah Kuhnkes medieutredning komma med när den presenteras om ett par veckor? Nytt svammel hjälper föga när mediekartan ritas om i höghastighetstempo, och det som sker med multinationella jättar påverkar oss alla.
AT&T:s köp av Time Warner är inte i första hand en fråga om att aktier byter ägare i en rekordstor miljardrullning. Det handlar framförallt om att publicisterna trycks allt längre ner i mediebolagens beslutshierarkier, vilket knappast lär gagna det fria ordet.
Det är inte konsumenternas intressen som står i centrum när det växer fram multinationell telekom-monopolister, som bland annat äger världsomspännande nyhetsförmedling.
