Ingen vill spela på SD:s fest
Partiet som alltid pratar kultur har svårt att visa upp egen kultur
För att vara en rörelse som snackar så ohyggligt mycket om kultur har högerradikalerna rejäla problem med den faktiskt existerande kulturen.
I våras bokade en av de brittiska Brexitkampanjerna rader av brittiska popstjärnor för en stor galaspelning. Det verkar ha skett under falska förespeglingar om en vanlig opolitisk konsert.
När det kröp fram att det handlade om ett politiskt möte och att Ukip-ledaren Nigel Farage skulle tala, hoppade artisterna strömhopp. I slutändan fanns en så svag line-up att publiken svek. Hela grejen fick ställas in.
För en gångs skull hade djävulen, som det brukar heta, inte den bästa musiken.
Nu utspelas samma scenario i Sverige.
Sverigedemokraternas försök att omvandla Jimmie Åkessons tal i Sölvesborg till en ”sommarfestival” är på väg att bli fiasko. De hade bokat en lång rad artister som nu tackar nej, när de förstått att det handlar om ett SD-möte.
Att högern i allmänhet har svårt att enrollera någon musik eller kultur av kvalitet i sin tjänst är ju välkänt, för att uttrycka det försiktigt. Jag menar, lyssna på Vi och framtiden, Moderaternas vallåt från 2014.
Men i det här fallet måste man också förstå avhoppen som ett tecken på att den demokratiska fronten mot radikalhögern fortfarande faktiskt lever. Politiker och ledarsidor må det senaste året ha närmat sig SD i politik och retorik, men musikfronten håller ännu. Få vill bli reklampelare för invandringsfientlighet och kulturrasism.
Det blir väl till att Jimmie Åkesson får klinka fram sin cover på Fädernesland helt solo på scen.
