Högt i tak för film
Båstad tar upp frågor som är lika aktuella idag
”När jag ser svarta ansikten och vita ansikten här tillsammans, som en flod, ser jag framtidens generation”, säger Martin Luther King när han håller tal inför en stor grupp medborgarrättsaktivister i USA. Året är 1960 och sit-ins, bojkotter och protester mot rasism har börjat.
Den som filmade var Madeline Anderson, en av de första afro-amerikanska kvinnliga regissörerna som gjorde dokumentärfilm om det politiska läget i USA, med vanligt folk i protest mot polisbrutalitet, långt före Black Power. Integration Report 1 heter denna svartvita dokumentär som tillsammans med Andersons färgfilm
I Am Somebody just visats på Lilla Filmfestivalen i Båstad. Festivalen har blivit en mötesplats för engagerad independentfilm med konstnärlig integritet, och Madeline Andersons filmer är en höjdpunkt med sin kraftfulla saklighet och intensitet.
Det oväntade är människornas okuvliga optimism och värdighet då, inför frågor som är lika aktuella i dag. I Am Somebody handlar om 400 afroamerikanska kvinnliga sjukvårdares kamp för bättre lön och arbetsvillkor i USA 1969, och är den första 30-minutersdokumentären av en afroamerikansk kvinna i filmhistorien.
Liten, men högt i tak, så kan man karakterisera Lilla Filmfestivalen i Båstad och dess biograf Scala. Festivalen, som firar tjugo år, är en inspirationskälla för oberoende svensk och internationell film.
