Mitt på nätets soptipp lever dokumentärfilmen
Filmfestivalen Tempo och filmklubben Doc lounge som numera finns i åtta städer är två strålande initiativ för att sprida den konstform som har så svårt att hitta ett forum utanför SVT:s sena kvällstablå – dokumentärfilmen.
Trots att genren ingjutits hinkvis med friskt blod av 00-talets dokuvåg så har den fortfarande svårt att nå ut till de stora massorna. Men just därför är det väldigt roligt att en av internets största soptippar faktiskt har en hel sektion vigd åt just dokumentärfilm.
Youtube har i mer än ett decennium varit den främsta hållplatsen för alla som är intresserade av tvåminutersklipp på djur som slår sig, hårdrock från 80-talet eller hysteriska spädbarn. Men mitt bland all buskisunderhållning i mikroformat finns en sektion med hela filmer vars upphovsrätt antingen gått ut, är något oklar eller som upphovsmännen gärna sprider helt gratis.
I filmavdelningen samsas klassiska exploitationrullar som Reefer madness med b-skräckisar som Giant squid och en och annan dansant ninjarulle. Men mest intressant är dokumentärdelen som rymmer fascinerande verk som Happy nazis – en 10 minuter lång dokumentär om Auschwitzbödlarnas privata fotoalbum som ger en helt ny bild av det industrialiserade rashatet – leende och dragspelande samtidigt som gaskamrarna arbetar på högvarv.
Ägna dem i alla fall en tanke nästa gång du klickar på en länk som heter ”drunkest guy ever”. Dagens tips är den omskakande Iranian kidney bargain
sale.
