Läkare som jagar lajks – vem kan man lita på?
Sjukvården är en förtroendebransch och gränsen är tunn
För sju år sedan blev en artikel jag skrev om p-piller ”viral”, och sedan ”viralgranskad”, av den källkritiska avdelningen på Metro. Jag hade lyssnat på vad en specialistläkare sa, utan att dubbelkolla fakta. Jag var oerfaren och driven av att folkbilda.
Ordet ”viral” låter numera hopplöst gammalt. På sju år har medielandskapet stöpts om radikalt. De yngsta får sina nyheter främst genom den kinesiska spionappen Tiktok i extremt korta klipp. Och dit har också de svenska unga läkarna hittat.
De filmar på sina arbetsplatser med namn- och läkarskylt, eller hemma iförda arbetsgivarens kläder. De blandar 1177-liknande råd med mer kontroversiella ämnen, och svarar på frågor i chattar och livesändningar.
”Glöm inte era vitamin D-tabletter!” uppmanar dr Tracy (198 000 följare på TikTok). Dr Must (88 000 följare på Tiktok) upplyser om hur länge Ipren verkar och svarar på ”hur får du större rumpa”? Robel Malki (20 000 följare på instagram) gör skämtvideos om att vara opåläst innan man går in till en patient (vem är det riktat till?), och informerar om cancervård.
Uppenbarligen mycket populära hos vissa, väldigt provocerande för andra. ”DEN HÄR GENERATIONEN BLIR SJUKVÅRDENS DÖD” utbrister läkaren Asfyxi (11 000 följare på X) efter att sett en video där en AT-läkare beklagar sig över att hon inte kan filma mer på arbetet grund av sekretess. Det anonyma instagramkontot stlakarna (8 000 följare) skämtade att de försvunna arbetskläderna i Västra Götaland för 4 miljoner nog kan hittas hemma hos denna nya generation selfie-doktorer.
Vad säger arbetsgivarna om att privata sociala medier-konton flyttar in i deras lokaler? Inte mycket. För några år sedan gjorde Max Karlsson ett stort arbete i att avslöja grova övertramp av poliser i sociala medier. Sjukvårdspersonal har större vaksamhet på sekretessbrott än poliserna, även om våra arbetsgivare är lika hopplöst efter som Polismyndigheten.
Det är fullt förståeligt att journalistiken behöver läkare som går igenom rutan
Dr Tracy blev nyligen utsedd till Årets allmänbildare, av betalsajten Vadvivet. En win-win för båda, då mediaspinnet blev enormt. Förmodligen också en win för det hudvårdsföretag som dr Tracy gör reklam för. När jag ställer frågan till Vadvivet hur processen gick till svarar de att 8 800 personer besökte en röstningssida, och att hennes innehåll granskades slumpvis av deras egna medarbetare.
Årets allmänbildare för sannolikt medvetet tankarna till det mer etablerade priset Årets folkbildare, utdelat av Föreningen Vetenskap och Folkbildning sedan 1987. I år gick även det till sociala medier-doktorer: instagramkontot Kvinnokliniken som drivs av tre specialistläkare (61 000 följare.) (Viralgranskaren som slog ner på mig tilldelades för övrigt samma pris 2014). När jag frågar hur deras granskningsprocess gått till får jag svaret att de har anlitat externa sakkunniga för att granska innehållet: professorer och universitetslektorer i gynekologi och obstetrik.
Vem kan man lita på i en tid av korta klipp med tvärsäkra uttalanden av det urvattnade epitetet experter? Det verkar finnas en korrelation mellan önskemålet att bli medial expert och bedömningen av vad man kan och borde uttala sig om baserat på sin kunskap. Blygsamma läkare, som tänker att medial sjukvårdsrågivning bäst görs i granskad redaktionell form, som inte vill fästa fokus på sig själv, som helst vill prata bara om sitt expertområde blir inte roliga att titta på.
Det är fullt förståeligt att journalistiken behöver läkare som går igenom rutan: Agnes Wold, Anders Hansen och dr Tracy, som nu även ses i ett program på SVT. Och bra och rolig folkbildning är ju viktigt. Men är det journalisternas eller läkarnas roll att intyga att allt verkligen blir rätt, när det också ska bli kul?
När min p-piller-artikel blev viral fanns det en ansvarig utgivare i ett pressetiskt system, och till och med redaktion som jobbade med viralgranskning. I dag kan man självpublicera utan redaktör, göra betalda samarbeten med sin röda läkarskylt och bli framröstad av fans till årets allmänbildare.
Det finns inga egentliga direktiv om hur man ska bete sig som läkare i sociala medier, men till dess kan man läsa den sista punkten i Läkarförbundets etiska riktlinjer:
”Läkaren ska avhålla sig från påträngande marknadsföring och från att på annat olämpligt sätt fästa uppmärksamhet på sin person och läkargärning.”
Sjukvård är en helt och hållet en förtroendebransch. I jakten på likes är det lätt att balansera på gränsen.
Fanny Nilsson är ST-läkare i internmedicin
