Damerna förblir de moraliska vinnarna
Cas Mudde: Medan herrarna simmar i saudiska pengar står damspelarna upp för de mänskliga rättigheterna
Det här är en stor vecka för internationell fotboll. Nej, inte för att Lionel Messi ska spela sin första match för Inter Miami FC, även om det utan tvekan kommer att väcka störst uppmärksamhet i sportbevakningen. Den här veckan inleds Världsmästerskapen i fotboll för damer i Australien och Nya Zeeland, där rekordmånga, 32, länder tävlar om titeln "bäst i världen".
Som orubblig motståndare till ”modern fotboll”, där hedgefonder och fossilbränslediktaturer använder "folkets sport" för privat vinst eller för att bättra på sitt rykte genom så kallad sportswashing, så ser jag fram emot detta VM — trots den stora tidsskillnaden visavi både Europa och Amerika. Jag bojkottade 2022 års världsmästerskap för herrar i Qatar, som var en direkt förolämpning mot mänskliga rättigheter, men jag kan inte vänta på att dammästerskapen ska börja.
I damfotboll faller inte spelarna omkull vid minsta antydan till fult spel, de klagar inte på domaren hela tiden och de spelar fortfarande av kärlek till spelet.
Och medan homosexuella män fortfarande känner sig tvungna att stanna i garderoben under sin aktiva spelarkarriär, är bisexuella och lesbiska spelare dessutom så vanliga att de inte längre behöver presenteras som sådana. De är bara... spelare. Så uppfriskande!
Lika anmärkningsvärt, särskilt i jämförelse med herrfotbollen, är att stjärnspelare uttalar sig i kontroversiella politiska frågor, oftast med tydligt progressiva ståndpunkter. Till exempel känner alla som är det minsta intresserade av fotboll till Megan Rapinoe, en tuff tävlingsmänniska och aktivist, som spelar i OL Reign och USA:s landslag. Rapinoe är stolt och öppet lesbisk och en progressiv kvinna. Hon förkroppsligar allt den amerikanska högern förknippar, och ogillar, med fotboll.
Också spelare som inte passar in i de (homofobiska och sexistiska) stereotyperna av kvinnlig fotboll uttalar sig regelbundet. Alex Morgan är kollega med Rapinoe i USA:s landslag, men passar in i den traditionella stereotypen av kvinnlig skönhet och femininitet, vilket gör henne till den kvinnliga fotbollsspelare som mest sponsorspengar. Men när Saudiarabien ville sponsra dam-VM uttalade hon sig ändå snabbt och kraftfullt och sa att "moraliskt går det inte ihop". Efter en vecka av protester från spelare och andra erkände sig Fifa besegrade och accepterade inte saudierna som turneringssponsorer.
Jämför nu detta med "aktivismen" hos männen, som antingen spelar i Saudiarabien (Cristiano Ronaldo) eller är deras generöst betalda, okritiska ambassadör (Lionel Messi).
Runt om i världen, från Afghanistan till Colombia och USA, blir kvinnliga spelare mobbade, hotade samt fysiskt och sexuellt trakasserade
Mot dessa positiva handlingar från spelarnas sida kontrasterar en extremt fientlig miljö där de tvingas prestera. Först och främst är damfotbollen runt om i världen fortfarande sorgligt underfinansierad. Bara ett fåtal länder har professionella damfotbollsligor och bara en mycket liten minoritet av de "professionella" spelarna tjänar tillräckligt för att kunna försörja sig – genomsnittslönen för en klubbspelare är bara 14 000 dollar.
Och även om Fifa nästan har fyrfaldigat prispengarna för dam-VM 2023 jämfört med 2019, är det fortfarande bara en fjärdedel av prispengarna för herr-VM 2022.
Pengarna är bara ett av problemen. För många kvinnor är det helt enkelt inte säkert att spela fotboll, inte ens professionellt. Runt om i världen, från Afghanistan till Colombia och USA, blir kvinnliga spelare mobbade, hotade samt fysiskt och sexuellt trakasserade.
I en färsk rapport hävdade dessutom det internationella fotbollsförbundet för proffs, Fifpro att spelarna hade utsatts för allvarliga risker i kvalet till årets världsmästerskap på grund av brist på medicinskt stöd och undermåliga arbetsförhållanden. Till exempel sa 54 procent av de intervjuade spelarna att de inte hade genomgått en medicinsk undersökning före turneringen och 70 procent hade inte genomgått en EKG-undersökning – något som hade varit otänkbart inom herrfotbollen.
Men även om de kvinnliga spelarna inte är i närheten av männens skydd och ersättningar, måste de leva enligt deras regler. Och det till den grad att FIFA förbjöd bruket av "regnbågsbindeln" vid årets mästerskap och i stället gav lagen åtta andra specialutvecklade och FIFA-sanktionerade armbindlar att välja mellan – allt, naturligtvis, för att skydda Qatar, som förbjöd "regnbågsbindeln" vid 2022 års herr-VM.
Så låt oss alla njuta av den underbara VM-fotbollen under de kommande veckorna. Men låt oss inte glömma att dessa kvinnor fortfarande är underfinansierade och har bristfälligt skydd över hela världen, också i frigjorda länder som Sverige. Även om det är fantastiskt att manliga spelare har visat solidaritet, som det svenska herrlandslaget gjort, är diskrimineringen strukturell. Den kan bara övervinnas genom djärva och omfattande reformer av nationella och internationella fotbollsförbund.
Ett framgångsrikt VM, med masspublik från hela världen, kommer helt visst att förstärka de kvinnliga spelarnas press på dem.
Översättning från engelska Petter Larsson
