Är sagagan slut?
Sexism och åldersmobbning bakom popspektaklets fall - överges av fans och medarbetare
Ibland är tystnaden så påtaglig att den hörs.
När Lady Gaga lanserade albumet Born this way i maj 2011 var hennes position som The Queen of pop obestridlig. Gaga fyllde de största arenorna och hade fler följare på Twitter än Barack Obama. Hon och hennes outfits hårdbevakades dygnet runt av både fansen och paparazzikåren. Små barn, samtida filosofer och trendkänsliga modevetare – alla hade de något att säga om det levande konstprojekt som var världens största popstjärna.
Drygt två år senare, i augusti 2013, släpper Lady Gaga en promotionvideo för sitt kommande album Artpop. Vi ser henne i närbild, naken så när som på ett genomskinligt visir. Hon säger ingenting, men textrader meddelar att Lady Gaga är en ”flopp” som ”inte längre är relevant” och uppmanar tittarna att inte köpa eller dansa till musiken.
Det är en gimmick så klart. Men den här gången bestämde sig livet för att imitera konsten. Första veckan Artpop låg ute såldes bara en fjärdedel så många exemplar som av föregångaren. Följande vecka sjönk försäljningssiffrorna med ytterligare 81 procent. Trots en enorm marknadsföringskampanj (skivbolaget Interscope uppges ha förlorat 25 miljoner dollar på lanseringen, med uppsägningar av personal som följd) är det under hösten 2013 exceptionellt tyst om Lady Gaga. Inte ens som huvudperson i Mupparnas Thanksgiving-special lyckas hon få något ordentligt genomslag.
Vad är det egentligen som har hänt? Får man tro de medier som försökt analysera situationen handlar det framför allt om att Haus of Gaga, ladyns kreativa team, är i upplösning. Managern Troy Carter lämnade henne i november förra året. Stylisten Nicola Formichetti orkade inte hänga med i det intensiva tempot med flera klädbyten om dagen och sa hej då i somras. Sedan dess ska hennes outfits ha blivit smaklösa och hennes make up för extrem.
Vidare pratar man om dålig tajming – första singeln från Artpop, Applause, släpptes samma vecka som Katy Perrys Roar och förlorade stort i kampen om försäljningen. Lady Gagas uppträdande på MTV Video Music Awards överskuggades helt av Miley Cyrus ivriga (och ivrigt omtwittrade) juckande på scen. Beyoncés överraskningsalbum i december stal det sista av uppmärksamheten. Och dessutom är det, som New York Magazine och Vanity Fair påminner oss om, egentligen präktiga Taylor Swift och inte farliga Gaga som är världens största popstjärna.
Allt det där kan säkert stämma. Men det är svårt att läsa artiklarna om Lady Gagas fall utan att ana sexismen mellan raderna. Att hon inte skulle kunna lyckas utan sin manager och sin stylist (båda, händelsevis, män) är till exempel märkligt. Vi talar trots allt om en av världens mest framgångsrika artister genom tiderna, en kvinna som alltid haft sin egen stil och innan sitt genombrott skrev hits till Britney Spears, Pussycat Dolls och Akon. Skulle man verkligen säga likadant om Pharrell Williams eller Kanye West?
Det känns heller inte som en slump att de andra artister vars framgångar sägs ha omöjliggjort Lady Gagas egen alla är kvinnor. Medierna vill ju gärna arrangera catfights genom att beskriva musiklandskapet som en liten yta där man oavsett genre slåss om ett begränsat utrymme. Så länge man är kvinna i alla fall. Frågan är hur sann den bilden, i ett alltmer fragmenterat musikutbud, egentligen är.
Och att fansen som alltid skrikit efter allt mer extrema outfits och identifierat sig med freaket Gaga (hon som klär sig i klänning av kött) nu plötsligt skulle finna en Dora Maar-sminkning alltför grotesk, är ens det troligt? Eller bara uttryck för en misogyn livssyn enligt vilken avancerade stilmässiga experiment är något tonårsflickor och bögar kan komma undan med men vuxna kvinnor absolut inte bör ägna sig åt, så vida de inte vill ses som excentriska hysterikor.
Stefani Germanotta är på väg att falla snabbt och landa hårt. Men kanske borde medierna granska sin egen roll i händelseförloppet. Lady Gaga har redan från början varit ett medialt fenomen snarare än ett musikaliskt. Och vi har sett det hända förr: populära kvinnor (Marilyn, Britney och så vidare) som vägrar räta in sig i leden är spännande så länge de är riktigt unga. Sedan förväntas de anpassa sig efter rådande kvinnoideal. Annars förnedras de med bilder och skvaller tills de kuvas eller går sönder. Lady Gaga svarade med att omfamna och förstärka bilden av sig själv som monster. Så för henne var man tvungen att hitta en ny strategi. Hennes öde verkar bli att tigas ihjäl.
