Modig vinnare skriver om homosexualitet i Ryssland

Göteborgska Anna Fock får Katapultpriset för en debutroman som vågar hitta på lite

Vinnare Anna Focks debutroman är motsatsen till all vittneslitteratur. Att trampa lite snett när man tar en risk hör bara till.

Vad är en erfarenhet värd om den inte sitter under huden?

Minns ni när Jonas Hassen Khemiri ville byta kropp med justitieministern Beatrice Ask – för att hon den vägen skulle förstå den strukturella rasismen i samhället? Att förstå är detsamma som att uppleva med kroppen, det räcker inte med blott ett förnuft.

Det autentiska är det högsta goda.

Anna Fock bor i Göteborg och skriver på svenska. Hennes debutbok heter Absolut noll, är skriven i jag-form och skildrar vardagen för en homosexuell man i Sankt Petersburg. Författaren och huvudpersonen har bara åldern gemensam, inget annat.

Det är ett väldigt djärvt projekt, att i en tid besatt av autenticitet så förbehållslöst gå in i en främmande kropp och agera med den. Absolut noll är inte en bok som handlar om bögar i Ryssland, beskriver deras villkor, nej. Boken vill föreställa en inifrånskildring, en autofiktion.

Miljön är ruffig, rå och kall och man känner Raskolnikov flåsa en i nacken hela tiden, det är styvt gjort. Ändå får jag en känsla av rollspel. Författaren har en förkärlek för direktöversättningar från ryska, som jag tror att hon använder sig av för att öka inlevelsen. Men hur ska läsaren förstå att ”med det nya året” betyder ”gott nytt år”? Och varför får inte läsaren veta att gaybaren som kompisgänget besöker heter ”Syndarna”? De ryska transkriberingarna förstärker känslan av performance.

Situationen för de homosexuella i Ryssland är förfärlig. Homosexualitet framställs i de statliga media som ett rejält hot mot landets moral och framgångarna för HBT- rörelsen i Europa och USA hånas som tecken på västerlandets förfall.

Absolut noll kan läsas som en pedagogisk illustration till utsattheten. Allt finns här: polisvåldet, mord på homosexuella, HIV - men romanen irrar i märkliga intriggränder för att slutligen köra fast i ett lyckligt slut som jag inte kan tolka. Handlar boken om det introjicerade självhatet som kan drabba utsatta minoriteter? Eller om att pengar löser det mesta?

Anna Fock är årets modigaste debutant. Hon vågar gå in i en annans kropp, tala med en annans röst. Detta är motsatsen till vittneslitteraturen - fiktionens triumf.

Och att trampa snett när man tar risker hör liksom till.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.