Högerpolitik – med bolsjevikisk twist
Det var oväntat att få en kraftig sovjetisk upplevelse när den borgerliga kulturutredningen presenterades i går. Men när utredaren Ewa Swartz Grimaldi föreslog att staten ska inrätta något som heter ” Myndigheten för konstarterna” och förklarade att den nya kulturpolitiken innebär att kulturen ska stå i jämställdhetens, folkhälsans och näringslivets tjänst (det kallas ”aspektpolitik”, skitkonstigt ord) så kändes den sovjetryska ” statliga kommittén för konstfrågor” inte långt borta.
Idén att kulturen ska fungera som en kreativ kraft i näringslivet ligger ju nära den bolsjevikiska uppfattningen att bra kultur kan öka takten i produktionen.
Den fristående Författarfonden ska dessutom ätas upp av staten och en gemensam ”scenkonstallians” ska bildas. Ett bolag där dansare, musiker och skådisar får fast lön, så de slipper stämpla mellan vikariaten. Vilket innebär att frilansare förvandlas till statligt anställda konstnärer. Maksim Gorkij, någon?
Men den kommunistiska upplevelsen försvann så fort man började granska detaljerna. Här fanns gott om gedigen högerpolitik.
Frihet är viktigare än kvalitet, slog man fast. Och att kultur inte är något för knegare visade man genom att den gamla socialdemokratiska institutionen ”Kultur i arbetslivet” avskaffas och förvandlas till ett arbetsmarknadsstöd för konstnärer.
Man till och med ljuger lite för att utredningen ska framstå som riktigt högerideologisk. På sidan 47 påstår man att utredningen frångått det gamla målet att kulturpolitiken ska ”motverka kommersialismens negativa verkningar”, vilket onekligen låter som en proggig formulering.
Men så har det aldrig stått någonstans. Den harmlösa mening som faktiskt stod i 1974 års kulturutredning lyder ”motverka kommersialismens eventuella negativa verkningar”.
