En galen kväll på operan
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-07-08
LENNART BROMANDER har roligt på Läckö slott
Är det smaklöst att skämta om avrättningar på en opera-scen? Nja, det kan vara riktigt kul om tonen är den rätta, så att publiken hänger med på de absurdistiska förutsättningarna. Och det gör den vid Läckö-operans uppsättning av Emmanuel Chabriers underbart dåraktiga men sorgligt försummade opera L"Étoile, som på svenska blivit Horoskopet, och vars svenska premiär fått vänta 125 år.
Farsförvecklingarna utgår från en kung som söker ett lämpligt offer att låta halshugga på sin födelsedag. Sedan rör det till sig rejält på förstklassigt franskt farsmanér och det är inte bara avrättningar och andra roliga dödshot att skratta åt under kvällens lopp. Sven-Åke Gustavsson har regisserat och fått rejält flyt i galenskaperna, tajmningen är perfekt och sångarna är inte bara med på noterna; även de långa avsnitten utan musik sprudlar av dårskap. Mattias Ermedahl
har gjort en lång rad sobert seriösa tenorroller på Göteborgsoperan, och även om hans bisarra häxa i Hans och Greta i Karlstad häromåret lät ana andra talanger så var det bokstavligen en mycket glad överraskning att här se honom utveckla rent Gösta Ekmanska komikerkvaliteter. Att han dessutom sjunger bra ger ytterligare glans åt hans fullträff som galen kung. Johan Fägerlind, hans hovastrolog, servar honom förträffligt och deras duett i berusad gavott-takt om den gröna chartreusens förträfflighet var en riktig pärla. Katarina Giotas och Agneta Eichenholz som kärlekspar med många förhinder har åtskilliga ljuvligheter att sjunga, eftersom Chabrier inte bara var en briljant humorist av offenbachsk klass (men med egen musikalisk personlighet) utan också en melodiker av rang.
Gott om esprit och raffinemang också i orkestersatsen som tas väl om hand av en utmärkt ensemble under Simon Phipps. Iwar Bergkwists översättning och bearbetning är fri och fyndig och följer originalets anda med lätta och osökta moderniseringar.
Regnet slutade lagom till föreställningens början, och kvällen hade varit helt perfekt om man strukit någon kvart i början och lika mycket på slutet i den lite för långa föreställningen.
Opera
Lennart Bromander
