2058 ler vi åt dagens AI-larm – om vi lever
Ringer medierna för hårt i larmklockan eller inte hårt nog?
Det blev diskussion på Aftonbladets morgonmöte förra veckan, om hur viktigt det är att som stor nyhetskälla inte bli alltför alarmistisk. Det var dagen efter att vi hade skickat ut en pushnotis som löd: ”Expertens larm: ’AI har börjat manipulera oss’. Svenske forskaren om riskerna: Förintelse”.
Förintelse är ett väldigt skrämmande ord. Det finns en risk att det stöter bort, att läsare inte orkar ta till sig så mörka profetior, även om den intervjuade professorn faktiskt hade uttryckt sig så (det ska sägas att han också sa att det kan bli ”hur bra som helst”). Det är en fin balansgång mellan ansvaret att informera och risken att skrämma bort eller trubba av.
Det är en viktig diskussion att hålla levande, trots att det inte finns något svar. Kanske går det inte ens att göra rätt, eftersom människor reagerar så olika – det är i alla fall vad erfarenheterna från klimatdebatten tyder på. I avsnittet ”35 år av missade klimatmål” gick SR:s miljöprogram ”Klotet” tillbaka till ett möte i Toronto 1988, som slutade med att de samlade forskarna rekommenderade världens länder att till 2005 minska sina koldioxidutsläpp med 20 procent. Det hände som bekant inte – i stället ökade de med 25 procent.
En som intervjuas i ”Klotet” är Henning Rohde, professor i kemisk meteorologi, som var med i Toronto och bidrog till IPCC:s första rapport 1990. Han får frågan om de inte borde ha tagit i mer, larmat högre. Hans svar är nej – i rapporten 1990 höll de till och med igen. Visserligen kunde man se att växthuseffekten fanns men det rådde ännu ingen vetenskaplig enighet om att det var människan som orsakade den. Alltför höga tongångar hade riskerat vetenskapens trovärdighet, menar han. Det tycks vara en annan hållning än professorn som varnade för AI-utvecklingen hade, som brassade på rejält.
Oavsett vem man tycker har rätt så kan man konstatera att inte heller en enad vetenskap är någon garant för att larmen ska tas på allvar. I dag säger IPCC att det är mänsklig aktivitet som ligger bakom uppvärmningen. Det ska till ett mirakel för att vi ska klara 1,5 graders-målet och vi står inför oöverblickbara – och oerhört kostsamma – konsekvenser på grund av förändrat klimat. En del tar detta på största allvar, agerar och/eller lever med oro, rent av ångest – medan andra fortfarande kallar journalistik i frågan för alarmism och beskyller journalister som rapporterar för aktivism.
Ringer medierna för hårt i larmklockan eller inte hårt nog? Det beror uppenbarligen på vem du frågar.
År 2058 kommer vi att ha ytterligare 35 års erfarenhet av hur AI påverkar världen och kanske kommer vi då le åt dagens larm, som överdrivna eller felriktade.
Om vi inte har förintats, vill säga.
