Rädda svenska modet innan det är för sent
Originalplagg svåra att hitta utan statligt arkiv
MODE Den här modesäsongen skedde något ur ett svenskt perspektiv ganska sensationellt: Acne Studios, vårt just nu allra mest dynamiska märke, visade sin höstkollektion som en del av Paris modeveckas officiella schema. Det är inte ofta det sker. Veckan domineras av franska modehus och gör bara plats för några få trenddrivande märken från etablerade modeländer som Italien, Japan och Belgien. Senast mäktiga franska modefederationen lät en svensk visa i eget namn var på 90-talet då Marcel Marongiu (numer på Guy Laroche samt jurymedlem i svenska Project Runway) gjorde succé.
Acne Studios höstkollektion grundades intressant nog i en arkeologisk undersökning. Tillsammans med brittiska konstnären Katerina Jebb har chefsdesigner Jonny Johansson grävt i franska modemuseet Gallieras djupa och breda samlingar av antika kläder. Ironiskt nog kommer inte framtidens modeskapare kunna inspireras av Acne på samma sätt. För i Sverige finns numer en snabbväxande, framgångsrik, spännande, konstnärligt driven modescen. Men inget ordentlig statligt arkiv som ser till att deras verk systematiskt katalogiseras och bevaras till eftervärlden.
Vilket är synd och skam och genast borde åtgärdas. Det hela skulle till exempel kunna genomföras med en ordentlig öronmärkt summa pengar till Röhsska museet i Göteborg, som redan börjat bygga upp en samling; där tillträder dessutom nuvarande Beckmansrektorn Tom Hedqvist som ny chef i juni. Men ännu hellre går pengarna till ett specifikt statligt modearkiv som på sikt även skulle kunna bedriva utställningsverksamhet.
För det kan låta konstigt att våra skattepengar ska gå till mera lyxshopping. Men gör vi inget nu kommer det om tjugo år vara lika svårt att hitta originalplagg av superbegåvade modeskapare som Sandra Backlund, Altewai Saome eller Fifth Avenue Shoe Repair som det är att lokalisera Marcel Marongius nittiotalskollektioner i dag. Så det vore faktiskt en kultursynd att låta bli.
