Radiojakt efter de otrogna medelålders
Valet av Mats Svegfors som ny vd för Sveriges Radio applåderas av tyckarkretsen med klippkort till P1:s samhälls- och debattprogram. Inte konstigt, Svegfors har uttalat det obligatoriska stödet för Godmorgon, världen! Gott så, vd:n för ett av Sveriges största medieföretag bör känna entusiasm för sin arbetsplats. Svegfors är en garant för att vi även fortsättningsvis kommer att ha ett kvalificerat utbud i den talade kvalitetskanalen. Men en nödvändig fråga att ställa är också hur det går för de skvalande kvalitetskanalerna.
Utmaningarna för SR är i dagsläget två: fajten inom mediet och om mediet. Alltså, fördelningen av lyssnare mellan SR och de kommersiella radiokanalerna, och antalet radiolyssnare totalt sett i landet. Radiopubliken sjunker i takt med att antalet medieplattformar ökar.
För Sveriges Radios del innebär det bland annat att de medelålders lyssnarna, 35- till 60-åringarna, allt oftare väljer bort SR för ett kommersiellt alternativ. Publiken under 35 lyssnar i högre grad när det passar, via pod eller nät.
Sveriges i särklass största radiokanal är P4, med strax över 30 procent daglig lyssning, vilket är unikt i ett europeiskt perspektiv. P4:s lokalkanaler gör med mycket små resurser, ett hästjobb, inte minst vid stora nyhetshändelser i landet där de lokala nyhetsredaktionerna öser in material till Ekot. Det är ett excellent utfört uppdrag inom ramen för Sveriges radio, vars uppgift är att vara rikstäckande.
Ett prioriterat uppdrag för de nya cheferna borde alltså vara att förstärka P4 för att locka tillbaka de otrogna medelålders. Samt självfallet att utveckla och förstärka möjligheten till lyssning som inte sker vid frukostbordet. En rejäl utmaning för Svegfors och hans wingwoman Cilla Benkö.
