Viktig forskning stryps vårdslöst av regeringen

Frågan väcks om en ökad politisering

Utrikesminister Tobias Billström har genom ett ändringsbeslut i biståndsbudgeten stoppat forskning om fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling. Rebecca Selberg kommenterar vad det betyder för framtidens forskning och utbildning.

Är det ett järtecken, regeringens plötsliga beslut att kapa stödet till utvecklingsforskningen? Nog tolkas det så i stora delar av forskarvärlden – som ännu ett varsel om att mörkare tider väntar universiteten.

Bakgrunden är denna. Sedan 2013 har Vetenskapsrådet gett stöd till forskning av särskild relevans för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling i det globala syd. I år, som varje år sedan ett decennium tillbaka, har forskargrupper skrivit utförliga projektplaner och skickat in ansökningar till Vetenskapsrådet för att i konkurrens och efter noggrann expertgranskning få anslag till studier om sådant som hur de globala klimatmålen kan nås, hur folkhälsan i världen kan förbättras, ojämlikheten minskas och svält- eller flyktingkatastrofer undvikas.

Den här gången avslogs alla ansökningar mitt i beredningsprocessen sedan utrikesminister Tobias Billström genom ett ändringsbeslut i biståndsbudgeten bestämt att Vetenskapsrådet, med omedelbar verkan, inte längre ska finansiera kunskapsutvecklingen på området. Plötsligheten vittnar om en chockerande respektlöshet mot såväl forskarna som de internationellt rekryterade beredningsgrupperna, som nu fått anledning att misstro svensk forskningspolitik.


Det är svårt att säga vad beslutet innebär, förutom att samhällsviktig och högkvalitativ forskning inte blir av. Forskare och universitetsledningar försöker nu analysera de direkta och indirekta skadeverkningarna, som handlar om sådant som ledande forskningsmiljöers utarmning och sänkt utbildningskvalitet. Som Elsa Kugelberg konstaterade i DN måste systemen vara förutsägbara för att forskare ska satsa tid och kraft på att ge sig in i ett fält. Om det också krävs en kalkyl kring risken för att fältet blir politiskt inopportunt och hastigt avfinansierat, betyder det att den akademiska friheten hotas.

Vilket forskningsfält står på tur att förlora finansiering, och vilka ytterligare maktmedel kan sättas in efter det?

Redan har beslutet inneburit att diskussionerna och spekulationerna kring regeringens agenda intensifierats. Inom flera av Tidöpartierna har på senare år forskningen tenderat att betraktas allt mer som ett politiskt medel, något man kan och bör lägga sig i för att på så vis påverka samhällsklimatet.

Såväl sverigedemokrater som moderater har hetsat mot genusforskning och humaniora, hotat i riksdagsmotioner och allehanda utspel att rycka undan finansiering till forskning man inte gillar. Utbildningsminister Mats Persson har gjort sig allmänt impopulär bland forskare genom att först dra igång en tveksamt underbyggd och oklart utformad utredning om cancelkultur, och därefter utan förvarning förkorta mandatperioden för universitetsstyrelserna med diffus hänvisning till ”säkerhetsläget”.


Riskerna med sådana åtgärder är för många forskare uppenbara: här har vi politiker som själva och på detaljnivå vill definiera universitetslärarnas och universitetsledningarnas problem, och utan dialog bestämma lösningarna. Det är en klåfingrighet som tunga institutioner som League of European Research Universities och European University Association bedömt som allvarliga hot mot den svenska högskolesektorns institutionella självstyre.

Forskarvärlden ser nu med ökande vånda på länder som Storbritannien och USA, där högerpolitiker framgångsrikt lyckats politisera forskningen och brännmärka vissa fält genom mobilisering av kulturkrigsretorik kring genusfrågor, rasism och HBTQ, men också genom att skickligt dirigera sammansättningen av ledamöter i universitetsstyrelserna.

Det verkar extremt att tänka att Sverige är på väg mot en liknande utveckling, men nog går allt fler forskare och undrar om nästa förebud. Vilket forskningsfält står på tur att förlora finansiering, och vilka ytterligare maktmedel kan sättas in efter det? Låt oss hoppas att vi alla förstår när skymningen verkligen faller, och kan tolka tecknen i tid.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.