Kanon utan kommersialism
Inga prislappar på Hilma af Klints verk
”Allt vi hör om konst i dag är siffror”. Det konstaterade konsthistorikern Andrei Nakov nyligen vid ett internationellt symposium på Moderna museet. Konstpriser var dock långt ifrån dagens tema som var Hilma af Klints spirituella sökande, präglat av seanser, ockultism och teosofi.
Hon ställde aldrig ut sina esoteriskt inspirerade verk och förbjöd dem att visas tills 20 år efter hennes död. I dag förvaltas hela hennes produktion av stiftelsen Hilma af Klints verk, präglad av en intern strid mellan antroposofer och släktingar. Den orörda samlingen är en dröm för en curator. Den är också unik i dag, när konst blivit en sorts snyggare guldtackor för förvaring av finansvärldens miljoner.
af Klint har helt rört sig utanför den kommersiella konstvärlden, under och efter sin livstid. En ”uppfriskande lockelse”, tycker konsthistorikern David Lomas, som allt mer känner sig som ett ofrivilligt verktyg för att marknaden ska kunna bekräfta ständigt eskalerande konstpriser.
Curatorn Iris Müller-Westermann har telefonterrats av af Klint-spekulanter som blivit tokiga när målningarna inte är till salu.
Men tavlor måste alltid restaureras. Hur länge kan stiftelsen, som är stolt men pank, motstå alla saftiga erbjudanden?
Ironiskt nog finns också risken att en intakt samling hindrar af Klint från att släppas in i konstkanon. Finns hennes verk på marknaden kommer hon att diskuteras.
”af Klint såld för rekordbelopp”, garanterar medialt utrymme.
Även om Hilma lär fnysa åt tramset i graven.
