Samtidens slavar

Ann Charlott Altstadt fantiserar om att stoppa fascismen i naturen

Under 2008 spenderade vi 8,7 miljarder på sällskapsdjur samtidigt som vi anser att grisar förtjänar att leva och dö i vidriga djurfabriker. 80 miljoner kycklingar och 3 miljoner grisar gick till slakt 2010 och jag hade hoppats att Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet, skulle övertyga mig om att jag gör rätt som äter kött. Jag lever nämligen i skam och förträngning för likt ett blodtörstigt rovdjur vill jag regelbundet sätta tänderna i andra levande varelser som liksom jag kan känna oro, ångest, smärta, sorg. Nej, jag förmänskligar inte djuren. Det är känslorna vi har gemensamt med djuren, men att jag vill och kan skriva ner dem gör mig till människa.

Etologi är läran om djurs beteende och Jensen redogör för hur djur misshandlas/behandlas av industrin jämfört med deras naturliga behov. Han väger nackdelar mot fördelar, som att det är bra att kor får gå lösa i ladugården, men deras foder, som ska få dem att växa snabbt, ger dem konstant diarré och den lösa avföringen orsakar klövsjukdomar. Han argumenterar lågmält och drar slutsatsen att det är moraliskt riktigt att äta upp dem förutsatt att de får leva ett gott liv.

Men jag saknar djupare resonemang och fler forskningsexempel som kan berätta för oss vilka de egentligen är som ska fylla våra magar och utförligare etiska argument för att de bör hamna just där.

Per Jensens egen forskning visar exempelvis att djur trots tusentals år av domesticering och avel har samma behov som när de var vilda. En kulting vill dia länge och som stor vill den leva i sin invanda flock, böka, söka, och vältra sig i gegga.

Jensen har själv studerat hur en havande tamgris ägnade fem timmar åt att bygga bo där hon skulle föda. En möjlighet som faktiskt ges till kravmärkta grisar till skillnad från dess syskon i djurfabriken medan det superbilliga danska fläskköttet betalas av den havande suggan som blir fastlåst i sin supertrånga spilta. En bonde i en grisfabrik måste bära hörsel- och andningsskydd medan grisarna ofta får lungsjukdomar och stressbeteenden i den motbjudande miljön. För en gris som inte får välja hur den vill leva lider, känner oro, ångest och hemfaller åt destruktiva beteenden och skadar både sig själv och andra.

Jag äter kravkött trots att det är för dyrt och varje gång jag går in i en affär blir jag förbannad på att politiker och välbeställda människor inte tar ansvar för att expandera kravmarknaden via lagstiftning och konsumtionsval. Men även om djuruppfödningen ställdes om med exempelvis Ängsvallens gård som förebild, där kor och grisar tillåts leva i flockar, där bonden inte skiljer mor och unge, där grisen lockas att själv gå till slakt, löser det mitt moraliska dilemma? Jensen menar att djur och människa har levat så länge tillsammans att traditionen kan ursäkta vårt matbeteende. Ängarna och de öppna markerna kräver dessutom djurhållning och vi får vidare käka upp djuren då de saknar dödsmedvetande.

Men det håller inte riktigt. Vi skulle kunna tillåta avlivning av småbarn, en sorts postnatal abort, då vi också anser att de saknar både jaguppfattning och dödsångest.

Själv älskar jag de öppna landskapen och tänker mig en framtid där bondgårdar fungerar som funktionella djurparker där bonden får betalt för att hålla betande djur men utan att de blir mat medan vi kalasar på framodlat kött av stamceller.

Men jag anser mig därmed vara lika förstockad som exempelvis de amerikanska författningsfäderna som upplysta och förnuftiga ändå inte kunde se bortom slaveriet som naturgivet.

För jag antar att om den civilisatoriska utvecklingen framskrider så kommer djur så småningom att räknas in i det allmännas bästa precis som skett för barn, kvinnor och slavar. Hur det nu ska gå till.

Och jag kan inte låta bli att fantisera kring en än mer utopisk framtid. Naturen är satans kyrka, så fylld av ångest och oro att ingen skapare någonsin kunnat hitta på något så grymt. Därför måste vi ordna en välfärdsstat även för djuren så de slipper käka upp varandra, frysa eller svälta ihjäl, det vill säga leva i lidande. Jag vet att det blir en massa trassel med myror, insekter och skadedjur. Men om vi inte tolererar fascism på bondgården varför ska vi göra det i naturen?

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.