Kroppens språk
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2011-06-21
Brittiska gruppen DV8 kritiserar islam i ny dansföreställning
Kan vi prata om det här? frågar sig det banbrytande brittiska danskompaniet DV8 i sin nya dans & prat-föreställning som nu har förhandsvisning på Dansens Hus i Stockholm.
”Det” som i den hårdnande motsättningen mellan öst och väst. Muslimer mot kristna. Troende mot otrogna. Vita mot alla andra.
Så hur pratar DV8, koreografen Lloyd Newson och tio suveräna dansare, om det? Med en uttalad vilja att lyfta fram det som är tabu, matar man på med vittnesmål efter vittnesmål: från fatwan mot Salman Rushdie, via mordet på filmaren Theo van Gogh till de danska Muhammed-karikatyrerna, som alla berättar ungefär samma historia. Den om en undfallenhet inför en kultur som betyder övergrepp mot kvinnor och barn och om en islamism som vill att hela världen lyder under sharialagen.
Men hur tabubelagd är den bilden, egentligen? Är det inte vad vi matats med hela tiden, ända fram till denna vårs demokratirörelser som skakat arabvärlden och gett västvärldens bild av terrormuslimen en törn?
Samtidigt, parat med de dokumentära vittnesmål som spills ut ur dansarnas munnar, rör sig deras kroppar i en annan historia. I en rörelsernas omständliga exakthet som berättar om den desperata kampen för att rationalisera, argumentera, förklara och förstå, prata sig framåt mot fastare mark under fötterna. En trio gestaltar en hel folkhop av misstänksamma, struttande fågelpersoner som närmar sig och fjärmar sig varandra. I en än starkare scen blir en kvinnas hud den yta där våldet bokstavligen skrivs fram.
Och det finns något i det maniska, det repetitiva i både vittnesmål och rörelser som dunkar fram en intensitet, en frustration över de låsta positionerna och en vrede över de övergrepp som begås i islams namn, som får sin egen giltighet. Sedd ur bara en vinkel ser situationen ut just så och visst måste vi prata om det också. Tillsammans med klass, kolonialism och den allt råare utsugning av människor som överallt – inte bara i muslimska länder –
hotar att slipa av den tunna fernissa av humanism som det senaste seklets demokratikamp försökt pensla över världen.
Jenny Aschenbrenner
