”Queenie” förändrade mitt liv helt och hållet
Candice Carty-Williams om uppföljaren till succéboken – nu står en stor bonusfamilj i fokus
LONDON. Debutboken ”Queenie” vann priser och hyllades som ”en svart Bridget Jones”.
Candice Carty-Williams andra roman handlar om en man som har fem barn med fyra kvinnor.
– Hundratals har hört av sig och sagt att ”det där är min pappa”, säger författaren som själv har nio halvsyskon.
Candice Carty-Williams hade i flera år jobbat med marknadsföring på ett bokförlag när hon som 26-åring bestämde sig för att själv testa på skrivandet. Resultatet blev en roman om den 25-åriga brittisk-jamaicanskan Queenie Jenkins, vars liv som nybliven singel var ett svårnavigerat slalomlopp mellan familj, jobb och toxiska kärleksrelationer.
Queenie marknadsfördes som en ”svart Bridget Jones” och blev en jättesuccé som bland annat utsågs till årets bok på British book awards 2020 – 22 år efter att Helen Fieldings Bridget Jones dagbok vunnit priset.
Livet förändrades
Carty-Williams – även hon född i London med jamaicanska föräldrar – hade under sina år i bokbranschen dragit igång flera kampanjer för att ge icke-vita mer representation. Nu blev hon första svarta författare att få utmärkelsen. Hennes liv förändrades direkt.
– Min karriär ser helt annorlunda ut nu, säger 33-åringen som i dag jobbar som producent för en egenskriven tv-serie som just filmats klart.
Utmärkelsen innebar även att hon började gå i terapi. Hon hade dålig självkänsla och blev förvirrad när hon plötsligt fick höra hur bra hon var.
– I mitt privatliv är det någonting jag fortfarande försöker vänja mig vid, men att gå någonstans och bli igenkänd är helt galet. Jag blev inte författare för att folk skulle känna igen mitt ansikte men även om jag har munskydd på mig kommer folk och säger ”ursäkta, är inte du …?” Det är intressant, mitt liv har förändrats helt och hållet.
Ifrågasatt på jobbet
Vänner och familj hade gett sitt fulla stöd när Carty-Williams plötsligt stängt in sig varje helg för att skriva. De visste att hon behövde få Queenie ur sig. På jobbet hade det kommit andra reaktioner.
– Någon på HR undrade om min chef gett mig tillåtelse att skriva boken. Vissa sa att ”du borde inte ha skrivit boken för du måste kunna fokusera på ditt jobb”.
– Jag svarade att jag var tvungen att göra detta. Jag kunde inte jobba för ett bokförlag utan att själv få utlopp för lite kreativitet.
På onsdag släpps hennes andra bok, Sällskapsmänniskor, i Sverige. Även här är huvudpersonen, Dimple Pennington, en ung brittisk-jamaicansk kvinna
i södra London som lever i en ohälsosam kärleksrelation.
En stor bonusfamilj
Men det var viktigt för Carty-Williams att Sällskapsmänniskor skulle skilja sig rejält från debutromanen. Om Queenie var mer politisk fokuserar den nya boken mer på att berätta en historia – om en stor bonusfamilj.
– Jag brukar alltid kalla ”Queenie” för mitt oavsiktliga barn. Det var ingenting jag hade planerat utan det var mer något som bara blev till. ”Sällskapsmänniskor” är mitt planerade barn. Den är lite förnuftigare, jag var på en bättre plats i livet när den kom ut och visste mer om vad jag hade att vänta mig, säger hon.
– Jag ville inte bara vara ”Queenies” författare. Det är fortfarande så många som säger ”jag antar att Queenie baserats på dig?” Så är det absolut inte, herregud.
Dimples pappa Cyril Pennington har fem barn med fyra olika kvinnor – och är frånvarande för alla. Men en dag bestämmer han sig för att halvsyskonen borde träffa varandra, ”så att ni inte springer på varandra och blir kära eller har sex eller något sådant”.
Till ensamstående mammor
Relationerna inleds i frostigaste laget, men i boken, som tillägnas alla ensamstående mammor, tvingas Dimple samarbeta med sina nyfunna halvsyskon efter att hennes pojkvän råkat dö på köksgolvet.
I Sällskapsmänniskor går det ändå att dra paralleller till Carty-Williams eget liv.
– Min mamma har två barn, min pappa har nio. Jag är i mitten av den syskonskaran. Jag har en väldigt nära relation med min äldre syster – hon är min bästa vän, jag pratar med henne varje dag och hon löser alla mina problem, vilket är fantastiskt. Med de andra är relationen inte bra alls. Och jag tänkte på att det ofta finns en konflikt i sådana situationer.
– Min relation till min pappa finns inte. Dimple får faktiskt mer kvalitetstid med sin pappa än jag får med min. Han är en person som inte finns i mitt liv och det är helt okej, det har jag gjort upp med för länge sedan.
Många tackar henne
Efter att boken släppts i Storbritannien har hon förstått att hon inte är ensam om att ha många bonussyskon.
– Många har hört av sig och berättat om sina halvsyskon och sagt att de inte vetat att det är en grej. Vissa har trott att det är någonting man inte pratar om.
I flera fall har halvsyskonen varit en hemlighet, från en annan relation eller en affär. Så många har tackat mig för att jag skrivit om det, säger hon.
– Men de flesta som skrivit till mig har sagt att ”herregud, min pappa är Cyril. Jag trodde på riktigt att du kände honom. Han heter Vince och bor i (Londonstadsdelen) Clapham” eller något, och jag bara ”nej, jag vet inte vem det är”. Det har hänt dussintals, kanske hundratals gånger.
En dröm är att skriva skräck, framför allt om zombier, berättar Carty-Williams. Men när hon i januari börjar skriva på roman nummer tre blir det något annat. Hon utesluter inte en uppföljare till Queenie.
– Det kan hända att man får återse karaktärerna därifrån, det kan hända att man inte får det, säger hon hemlighetsfullt.
