Har förlagen blivit förlegade?
Martin Aagård Storytels köp av anrika Norstedts gör att likheterna med musikbranschen blir allt tydligare
För ett par år sen frågade jag lätt förhoppningsfullt en styrelseledamot i en av Skandinaviens största mediekoncerner om de inte borde köpa Norstedts förlag.
Hen svarade med en axelryckning.
– Näej. Vad ska vi med ett förlag till? Vi har ju redan ett.
Det är lätt att förstå det totala ointresset.
Att köpa ett förlag är idag inte mycket till investering.
Ett bokförlag består i stort sett inte av mer än de anställda – och de kan alltid byta arbetsplats. Författarna, som numera står sina agenter betydligt närmare än förläggarna, byter lätt och ofta utgivare och startar kanske en egen etikett om de inte gillar någon av de gamla.
Norstedts, som under årens lopp haft fler ägare än Zlatan, har under ett par år varit till salu. Igen. För tre år sedan spekulerades det i att ägarna KF skulle hösta in miljardbelopp, men idag såldes det för bara 150 miljoner till uppstickaren Storytel som på kort tid blivit den största leverantören av streamade ljudböcker i Sverige. Ett sorts Spotify för högläsning, helt enkelt.
Pengarna har Storytel lånat på banken. Det är ett företag som vuxit snabbt och vill fortsätta växa.
Nu spekuleras det i vad de nya ägarna har för intentioner med det anrika förlagshuset på Riddarholmen.
Att de vill komma åt rättigheterna till Norstedts gamla utgivning är uppenbart. Vilken redaktör skulle inte vilja ha en backlist som innehåller Stieg Larsson?
Som alla små startups vill Storytel säkert blåsa upp sitt värde för att till slut sälja till någon stor koncern. Och aktien sköt mycket riktigt i höjden strax efter köpet av Norstedts.
Då krävs att de kapar i kostnader. Vilket nog är att vänta. När Storytel nyligen köpte Massolit förlag lade de bland annat ner fackboksutgivningen.
Kanske var det här ögonblicket då publishing gick samma öde till mötes som skivbranschen. Likheterna börjar i alla fall bli slående.
Det handlar inte längre om att sälja böcker och skivor. Streaming är det som fungerar och mobiltelefonen den plattform alla sätter sina förhoppningar till. Ersättningsmodellerna till upphovsmännen blir allt mer oklara och artisterna, förlåt, författarna, försörjer sig mer på liveuppträdanden än på försäljning. Som en konsekvens växer festivalerna för varje år.
Dessutom har förlagen och skivbolagen mer än något annat blivit marknadsföringsapparater. Att själva hitta och odla upp nya, okända förmågor börjar för båda branscherna bli ganska ointressant.
Vad ska de med nya författare till? De har ju redan flera stycken.
