Dödens fält
Martin Aagård läser en reportagebok om det riktiga priset för din billiga bomullströja
Om Folkpartiet får för sig att upprätta en kanon över de bästa tygerna så skulle nog polyester hamna väldigt långt ner på listan. Strax under nylon och galon. Stackars polyestern. Tygernas paria. En symbol för allt onaturligt, svettigt och ofräscht här i världen. Dessutom är den tillverkad av olja.
Men kanske hade världen varit en bättre plats om vi alla haft mer polyester närmast huden. Den hade luktat lite sämre, men den hade varit rättvisare.
För föga anar den som medvetet klär sig i yogakläder av bomullstrikå att den där trikån inte bara bidrar till att döda barn, dränera planeten på vatten, förgifta jordbruksmark och upprätthålla det koloniala förtrycket i det 21:a århundradet.
Inte anar hipstern i sin billiga American Apparel-t-shirt eller kulturtanten i sitt lila Gudrun Sjödén-tält att de dessutom är offer för en gigantisk lobbykampanj som inleddes av den amerikanska intresseorganisationen Cotton Incorporated 1970? En kampanj som medvetet mobbade ut polyestern för att rädda den amerikanska bomullsexporten.
Något som känns så skönt mot kroppen kan väl inte vara dåligt?
Jordbruksjournalisten Gunilla Ander har skrivit en bok som besvarar frågan de flesta funderar på när de köper en H&M- cardigan för 199 kronor: Hur kan det vara så billigt? Titeln Bomull – en solkig historia ger en fingervisning om varför.
100 miljoner människor försörjer sig i dag på bomull och 50 procent av alla kläder består av bomull. Men priset på denna eftertraktade råvara är så pressat av amerikanska subventioner till den egna marknaden att det tvingat världens bomullsodlare till vidriga villkor.
Världens tredje största exportör Uzbekistan är en brutal diktatur som cyniskt utnyttjar skolbarn som slavarbetare på de heta bomullsfälten. De uråldriga bevattningssystemen håller samtidigt på att förvandla landet till en miljökatastrof.
Afrikanska producenter kan inte heller matcha de amerikanska priserna och besprutar fälten så hårt att tre miljoner förgiftas av vattnet varje år. Tiotusentals dör.
Bomullsodlingen orsakar inte bara sociala katastrofer utan även salta jordar, jordskred, ökenspridning, insektsangrepp, TBC, cancer och politiska konflikter. Denna jordbrukskultur som en gång byggdes upp med slavarbete i den amerikanska södern är i grunden osund.
Men hur noga vi än vrider och vänder på den där lilla lappen i kragen på våra nya t-shirts kommer vi aldrig att kunna shoppa fram en bättre bomullsindustri.
Medvetet mörkande och det faktum att nästan alla bomullstextilier består av blandade fibrer gör det omöjligt att ange bomullens ursprungsland. Inte ens den så kallade "ekobomullen" är "ren". Tester har avslöjat att den består av 30 prcent vanlig bomull. Uzbeikask bomull kan finnas överallt.
Bomull är inte världens bästa reportagebok. Gunilla Ander gillar sina journalistiska transportsträckor lite väl mycket. Man får veta hur det går till att stämma träff med intervjuoffer, vilka frågor hon planerade att ställa och vilka frågor som inte ställs och hur hon åkte dit. Här finns långa historielektioner om slaveriet i USA och Doha-rundans samtliga förvecklingar. Det är inte ointressant men man känner sällan närvaron av svetten på bomullsfälten.
Det spelar ingen roll.
Gunilla Ander har skrivit en bok om att en av våra mest självklara råvaror kommer från en smutsig och brutal industri som inte kan påverkas med konsumentmakt. Vi kommer aldrig att kunna köpa oss ur problemet med bomullen. Vi måste helt enkelt köpa mindre. Svensken konsumerar 9 kilo textil i form av kläder per år. På tio år har konsumtionen ökat 60 procent.
Det är för mycket.
