Nu tar brudarna för sig i alla huvudroller
Nu kommer sismance – filmvågen med tjejer i alla huvudroller
För några år sedan pratades det mycket om bromance, brother romance. Filmer och tv-serier med keliga killkompisar som bedyrade sin kärlek för varandra. I Scrubs fick vi följa två kramiga AT-läkare. I filmen I love you man var Paul Rudd nästan lika kär i bästisen Jason Segel som i sin blivande fru och i Superbad supermyste Jonah Hill och Michael Cera.
Nu har det vänt. Sismance, sister romance, är här.
Först ut var filmen Bridesmaids (2011). Sen kom serien Girls, som inledde sin första säsong i SVT i tisdags. Båda skildrar kvinnlig svartsjuka, kärlek och vänskap på ett osminkat sätt. De är efterlängtade tillskott i en bransch där kvinnor ofta ges endimensionella roller. I succékomedin Sex and the City, för att ta ett exempel, har all konversation kvinnor emellan handlat om män. Fokus har legat på konsumtion och att finna ”den rätte”.
Sismance-vågen ser annorlunda ut. Mot fonden av en ekonomiskt stukad västvärld och postmoderna idéer om familjen finns det viktigare saker att prata om än skor och ”Mr Big”. Som vänskap, till exempel.
Fler exempel: I filmen For a good time call … och tv-serierna Two broke girls och Don’t trust the b--- in Apartment 23, som just nu visas på TV6 respektive TV11, möter vi precis som i Girls panka tjejkompisar i lågkonjunkturens New York. Billig öl ersätter sex on the beach-drinkar och det glammiga storstadslivet är fjärran.
I For a good time call… startar kompisparet en telefonsexlinje för att kunna försörja sig. I såväl Girls, Two broke girls och Don’t trust the b--- tvingas majoriteten av huvudpersonerna – sina collegeutbildningar till trots – att arbeta som servitriser. Den enda som lever lyxliv är talande nog bedragaren och semi-psykopaten Chloe (spelad av Krysten Ritter), bitchen från titeln.
Gemensamt för alla huvudpersonerna i nämnda exempel (med undantag för Bridesmaids) är att de lever i ett slags symbios. De festar, arbetar och bor ihop. Gränsen mellan vänskap och en romantisk relation är hårfin. I For a good time call … finns flera scener där tjejerna övar på att ha telefonsex med varandra eller håller vännen sällskap medan hon beskriver sina trosor för en kille i luren.
I Don’t trust the b--- går det knappt ett avsnitt utan att den sexuellt utlevande Holly Golightly-karaktären Chloe tafsar på den blonda, bibelbältesnaiva vännen June – trots att programmet är producerat för relativt konservativa amerikanska familjekanalen ABC. Den lesbiska manusförfattaren Nahnatchka Khan hävdar att det definitivt finns en chans att June och Chloe en dag blir ihop. Det homosociala hotar, eller frestar, gång på gång att bli homosexuellt.
Även i Europa börjar det komma skildringar av intim kvinnlig vänskap som en bot mot västerlandets ekonomiska kris- och skitsamhälle. I den franska långfilmen 17 flickor får vi följa en grupp gymnasietjejer i en Duras-doftande hamnstad.
Jobben har försvunnit till länder utan kollektivavtal och flickorna upplever att de inte har någon framtid. När en av tjejerna råkar bli gravid uppmuntrar hon sina vänner att göra detsamma. En vision om ett eget 70-talsutopiskt samhälle växer fram, där tjejerna uppfostrar barnen tillsammans och delar på tråkiga hushållsuppgifter. Lärare och föräldrar blir allt mer oroliga när sjutton elever plötsligt är med barn. Är det galenskap, eller ett tecken på flickornas självständighet och att stigmat för den ensamstående mamman inte är lika stort som förr?
Filmen, som är baserad på en sann händelse, för tankarna till framtidsscenariot i Katie Bolicks omdiskuterade reportage All the single ladies. Hon menar att allt fler kvinnor lever ensamma i stället för att nöja sig med en halvbra man. Hon ger exempel på ett hyreshus i Amsterdam, The Begijnhof, där de 106 lägenheterna enbart bebos av kvinnor.
Atlantic-kollegan Hanna Rosin skrev i boken The end of men and rise of women som kom i höstas, om hur kvinnor allt mer dominerar arbetsmarknaden medan män halkar efter utbildningsmässigt.
Kvinnors inkomster knappar in på männens samtidigt som modern teknik och lagstiftning gör det enklare för kvinnor att skaffa barn utan män. En modern kvinnas liv behöver inte längre kretsa kring att hitta en make som kan försörja en och ge en ungar. Just det minskade behovet av män är centralt i de nya sismance-filmerna. Budskapet om systerskapets styrka finns ständigt med som en outtalad sanning: Tillsammans klarar man sig genom svårigheter. With a little help from your friends.
