Surrogatindustrin gör oss bögar till slagträn
Vissa saker borde inte köpas och säljas – som människokroppar och graviditeter
Ska svenska företag kunna förbjuda människor att göra abort – ja eller nej? Mer komplicerad än så är inte frågan om surrogatindustrin.
Men jag märker hur jag långsamt blir mer och mer obekväm med att prata om att jag har barn. I alla fall om min obotliga homosexualitet råkar framgå samtidigt.
Eller så känner jag att jag behöver förklara mig. Att jag måste lägga till att jag skaffade barnet tillsammans med vänner, så att ingen tror att jag köpte det eller krävde att den som födde det skulle avsäga sig vårdnaden.
Mina känslor är förstås inget argument. Men paranoian är typisk för människor som tillhör minoriteter. Vi måste alltid vara på vår vakt och tänka på vad vi säger. Straighta föräldrar känner aldrig att de behöver förklara sig, trots att det framför allt är olikkönade par som använder surrogatföretag (enligt Statens offentliga utredningar, 2016:11).
Jag har sällan känt en sådan här motvilja mot att skriva en text. Jag har ingenting att förklara eller be om ursäkt för. Hur min familj och mitt privatliv ser ut är min ensak. Jag vill över huvud taget inte skriva texter som innehåller ordet ”jag”. Samtidigt börjar det bli nödvändigt att vi som tillhör regnbågsfamiljer syns i debatten – även om vi aldrig kommer att få lika mycket uppmärksamhet som Micael Bindefeld.
Exemplet med abortförbud är inte påhittat. Det är något som industrins företrädare själva skryter med.
”Om det finns medicinska skäl, det vill säga att mammans eller barnets hälsa eller liv är hotade, får surrogaten göra abort. Annars får hon inte avbryta graviditeten”, skriver Sveriges ledande surrogatföretag Nordic Surrogacy på sin hemsida. Det vore ett kontraktsbrott och ”surrogaten, beroende på omständigheterna, riskerar att få betala ett skadestånd”.
Ur industrins förvridna perspektiv är det förstås rimligt. Har man ingått ett kommersiellt avtal måste man följa det. Det är just därför vissa saker inte borde kunna gå att köpa eller sälja. Till exempel människokroppar och graviditeter.
Ett fåtal har adopterat, men det är i praktiken mycket svårt för samkönade par.
I Sverige kan man inte tvinga folk att föda, inte ens om man har anställt dem. Träldomen avskaffades 1335. Det vore också olagligt att tvinga någon att lämna ifrån sig ett barn som den personen har fött, om nu hen ångrar sig efter att först ha gått med på det. Därför använder den svenska surrogatindustrin inte surrogatmödrar från Sverige, utan till exempel USA, Colombia, Georgien och Ukraina. I Colombia infördes dock fri abort förra året, vilket ökar risken för kontraktsbrott. Surrogatindustrin kan glädja sig åt att utvecklingen går åt motsatt håll i USA.
Nordic Surrogacy nästlade sig in på World Pride i Malmö 2021, på Stockholm Pride och Köpenhamn Pride 2022 och dyker säkert upp i år igen. Surrogatindustrin skriver debattartiklar, sponsrar evenemang och köper riktade annonser.
Surrogatföretagen och deras försvarare försöker lura i oss att de är homosexuella mäns enda möjlighet att få barn.
Jag råkar känna en hel del bögpappor, inklusive mig själv. Lustigt nog har exakt noll av dem fått barn genom att betala ett par hundra tusen till ett surrogatföretag. Ett fåtal har adopterat, men det är i praktiken mycket svårt för samkönade par. Vi andra har skaffat barn tillsammans med vänner, antingen en enskild person med livmoder, eller ett par. Rent praktiskt – om ni nu absolut måste veta – kan man göra en heminsemination med hjälp av en plastmugg (brukar man kunna få gratis på Apoteket om man frågar snällt) och en plastspruta (kostar 18 kr).
Vi existerar, vi är ganska många – hur många vet ingen eftersom det inte finns någon officiell statistik, men vi syns inte. Surrogatindustrin har stora annonsbudgetar. Vi regnbågsfamiljer har ingenting.
Det är så klart inte alltid enkelt att hitta medföräldrar (oavsett om man letar i bekantskapskretsen eller i någon av Facebook-grupperna som finns för det syftet) och dessutom lyckas få till en graviditet. Flera av oss som har barn, särskilt i regnbågskonstellationer, har lång erfarenhet av barnlöshet. Vi har ofta tvekat länge innan vi försökte. För många går det inte alls.
Jag har turen att vara en av dem som lyckats. Det är en annan anledning till att jag inte ville skriva den här texten. Vilken rätt har jag att tala om för andra att de inte ska få skaffa barn? Den ödmjukheten saknas hos många surrogatmotståndare. Deras argument sträcker sig sällan längre än att säga att det är ingen rättighet att bli förälder.
… det är helt orimligt att företag som handlar med kroppar och förbjuder människor att göra abort är lagliga.
Men diskussionen borde inte handla om personer som längtar efter barn, eller ens de som anlitar surrogat, utan om industrin och hur den beter sig. Så kallat altruistiskt surrogatmödraskap (utan pengar inblandade) kan man fundera på fördelar och risker med – jag tror personligen att riskerna överväger. Men det är helt orimligt att företag som handlar med kroppar och förbjuder människor att göra abort är lagliga.
Surrogatindustrin äter sig in i våra hjärtan och krossar våra drömmar. Den bidrar till att försämra förståelsen för regnbågsfamiljer, den gör att vi tvingas förklara oss, att vi skräms till att tiga, att homosexuella män som vill bli föräldrar kopplas samman med människohandel. Surrogatindustrin, i tyst samförstånd med homofoberna, använder oss som slagträn för att kunna sälja sina tjänster (till framför allt heterosexuella).
Jag drömmer om att man skulle kunna vara fler juridiska vårdnadshavare än två, att det blir enklare att skaffa barn utan att ha ett förhållande, för den delen att man slutar se ner på människor som inte har barn, men också att fler får uppleva lyckan av att lägga pussel, rita, låtsas vara lejon och åka rutschkana med ett barn. Jag drömmer om ett land med fler regnbågsfamiljer.
Surrogatindustrin står inte på vår sida om barrikaden, utan på den andra.
Uppdatering: Efter att artikeln publicerades har Nordic Surrogacy tagit bort stycket om abort från sin hemsida. Att svenska surrogatföretag förbjuder abort har tidigare uppmärksammats av SVT:s Uppdrag Granskning.
