Historisk sågning av Bush
"Boken har samma förhållande
till författarnamnet som mode-
accessoarer har till en filmstjärna"
I höstas kom det ut en bok, Decision Points (Virgin), med författarnamnet George W Bush. I en av de mest nedgörande recensioner som gjorts i modern tid skriver Eliot Weinberger ( London Review of Books, 6 januari) att boken har samma förhållande till författarnamnet som modeaccessoarer har till en filmstjärna. Om Michel Foucault en gång lanserade begreppet författarens död, så bevisas den idén av Decision Points, eftersom orden är sammanställda av en av Bushs talskrivare, en frilansjournalist, ett dussintal researchers samt massor av ”goda vänner”.
Weinberger gör sedan elegant och skoningslöst upp med stilen och innehållet. Mest liknar den nära 500-sidiga boken ”världens längsta tacktal”, med de hundratals namn som radas upp där Bush är den ensamme hjälten. Alla vuxna män i uniform som gärna gråter får också boken att erinra om country and western-musik, ena stunden ska man ställa till ett jävla liv, nästa stund pressa fram tårar.
Skriva gör alltså inte Bush, han ogillar även att läsa. Han insisterade på rapporter som inte var längre än några rader. Donald Rumsfeld, dåvarande försvarsministern, kände Bush väl och brukade presentera sina dagliga rapporter i färgglada mappar som pryddes av ett uppiggande krigsfoto och ett inspirerande bibelcitat. Bush, enligt rykten dyslektiker, läste inte böcker, med undantag av Bibeln, något han hade gemensamt med en annan rik, elak gosse, Usama Bin Ladin. Och sedan bokens utelämnande, alla lögner, respekten för pappa ... Sju miljoner dollar lär Bush ha fått för boken.
