Drömelvan 7 – John Guidetti
Olof Brundin drömmer sig bort inför sommarens fotbolls-EM
– En Guidetti tack, med mycket skinka och champinjoner.
Något annat?
– Ett glas rött tack.
Inget mer?
– Jo, gärna extra ost.
Den svenske anfallaren John Guidetti har ett enastående självförtroende. Inget fel med det. I sitt Sommar i P1 2012 placerade han sig strax ovanför Zlatan och Messi på världsrankingen: ”Mitt mål är att bli världens bäste fotbollsspelare. Det finns ingen större känsla än när 50 000 människor jublar över mina fantastiska mål”.
Guidetti har en färgsprakande bakgrund. Bland annat två perioder i Kenya, där hans pappa arbetade som idrottslärare: ”Jag blev afrikan där. Jag var en vit pojke i slummen”. Från barndomen i förorterna Rissne, Rinkeby, Tensta och Hallonbergen har han gjort en makalös karriär i flera europeiska storklubbar. I Manchester City formulerade han idrottens betydelse. ”Fotboll är inte en fråga om liv eller död. Det är mycket viktigare än så”.
Minns ni Zola Budd, den sydafrikanska löperskan som slog två världsrekord på 5 000 meter och blev världsmästarinna i terränglöpning två gånger? Hon sprang barfota. Guidetti gjorde likadant under sina år i Afrika. Spelade barfota och påstår sig därför ha utvecklat ett alldeles särskilt förhållande till bollen.
Hans italienska påbrå då?
Kanske blev det tydligast under hans tid i Feyenoord. Han skapade en ny målgest.
I en match mot ärkerivalen Twente sätter han den i krysset. Stenhårt och välgräddat. Sen bara lägger han sig på gräsmattan, platt som en planka och vänta på lagkamraternas hyllningar.
Platt som en pizza. Med extra ost.
