Här hittar Merit hem
Hyllningen till Jan Johansson är som att gå genom djup skog
MUSIK Jan Johansson slog igenom stort med Jazz på svenska (1964), där han gjorde pianoversioner av svensk folkmusik. Några år senare kom efterföljare i form av dels proggfolkmusikband – som Kebnekajse och Arbete & fritid – och dels Merit Hemmingson som gjorde folkmusik på orgel.
Merit Hemmingson har fortsatt ge ut skivor sen dess, men de som kom i början av 2000-talet var lite ojämna. På nya skivan Hommage till Jan (Fire Egg Recordings), som släpptes på vinyl i november och kommer på cd 5 december, har hon gjort egna versioner av några av de gamla folkvisor som Jan Johansson brukade spela. De flesta är traditionella spelmanslåtar, djupt rotade i svensk historia och utan känd upphovsman. Musik som är allas och ingens.
Hommage till Jan påminner om hennes första skivor, som Huvva (1971) och Trollskog (1972). Det är som att hon hittat tillbaka till det hon är allra bäst på: en sorts blandning mellan flumrock, jazz och folkmusik.
När man lyssnar får man känslan av att gå genom en djup gammal skog. Eller kanske längs grusgången från höghusen ner mot tunnelbanan eller busshållplatsen en sömnig måndagsmorgon när man är på väg till jobbet. Det är fortfarande mörkt ute. Fan vet om det inte skulle kunna ligga en tomte eller vätte och lura bakom en sten. Vi lever i nutiden men här finns också något mycket ålderdomligt.
