Ny film om finanskrisen
Tiotalet har fått sin egen Vietnamfilm – finanskraschfilmen. Bägge är i alla fall filmgenrer för en generation amerikaner som känner sig helt förda bakom ljuset.
Först ut var aktivisten Michael Moore med Capitalism a love story (2009) tätt följd av moralisten Oliver Stones Wall Street: Money never sleeps (2010). Nästa år beräknas Michael LewisT he Big Short ha premiär och i kväll sänds HBO-dramat Too big to fail som bygger på boken med samma namn av New York Times-journalisten Andrew Ross Sorkin.
Den talar direkt till alla blåsta amerikaner. Orden ”we are fucked” yttras flitigare än i Plutonen.
Sorkin är faktiskt inte släkt med Aaron Sorkin som ingående skildrat USA:s maktelit i briljanta filmer som Charlie Wilsons war, The social network och tv-serien Vita huset. Han är ingen berättare över huvud taget – utan en klassisk nyhetsjägare som ständigt spräcker deadlines, skriver ganska uselt och har anklagats för att vara alldeles för intim med sina källor.
Och när hans katastrofskildring uppförstoras på vita duken, med en stor del av Hollywoods skådespelarelit i rollerna blir det pinsamt uppenbart att han står sina källor alldeles för nära.
Sorkin vet var i rummet alla bankdirektörer satt när de försökte rädda Lehman Brothers, han vet hur replikerna fälldes, och filmen är en generande skildring av hur Bush-administrationens finansminister Henry Paulson våndas och kämpar för att rädda nationen.
Den är helt ok som historielektion, men det är lite som en vietnamfilm där Richard Nixon får sista ordet.
