Kusligt, kungen
Martin Aagård om varför monarken inte tål Millennium
Under måndagens statsbesök i Polen lyckades kung Carl Gustaf och drottning Silvia yttra sig om det svenska deckarundret Stieg Larssons eventuella kvaliteter som författare.
Om Stieg Larsson tyckte de inte.
– Jag vet inte vad jag ska säga. Men jag är förvånad att böckerna blivit en sån succé. Kanske är det för att Sverige aldrig tidigare associerats med en sådan kriminell värld som Larsson skriver om. Jag är inte glad över det, sade kungen till den polska tidningen Gazeta Wyborcza.
Det här kanske bara borde tas som ytterligare ett bevis för att kungen inte nödvändigtvis öppnar dörrar för svensk export på sina resor runt om i världen. I det här fallet verkar han ju ganska pigg på att stänga dörren till Sveriges största kulturexport sedan Björn och Benny träffades.
Men det är ändå svårt att inte undra vad som väckt kungaparets avsky så starkt. Hur mycket värre är Stieg Larssons Sverigebild än våra andra framstående kulturpersonligheters? Män som hatar kvinnor skulle ju lika gärna kunna vara det samlande namnet på Ingmar Bergmans hela produktion. Och vänder de sig mot romantiserandet av våldsbenägna brottslingar och unga kvinnor med sociala störningar så borde kungahuset framför allt ta avstånd från Lars Noréns pjäser.
Visst, Millenniumserien är ingen myslitteratur. Men Stieg Larsson är knappast den ende svenske noir-författare som lemlästar, spränger och våldför sig på sina romankaraktärer.
Men trotskisten och anti-rasisten Stieg Larssons världsbild har troligtvis extremt få beröringspunkter med den Sverigebild som hovet och exportrådet vill skapa. Hans böcker handlar om hur en vänsterjournalist och hans hackerkollega avslöjar hur suspekta element i den svenska överklassen i åratal smugit med sitt nazistiska förflutna och i lönndom ägnar sig åt antisemitiska mordorgier.
– Det är inte ett Sverige som vi känner igen, säger kungen.
Så långt kan man hålla med. Hans romaner är ju en uppblåst och parodisk fantasi om hur naziorganisationer från andra världskriget överlever in i vår tid.
– Jag vill inte identifiera vårt land med det Larsson skriver om, säger Silvia.
Det kan man ju också förstå. Kungahuset har i alla fall gjort sitt bästa för på olika sätt försöka glömma bort den svenska överklassnazismens
historia.
