I en rättvis värld hade han fått se Putin falla
Vi måste minnas Aleksej Navalnyj för hans oerhörda mod
Så sent som i augusti dömdes han till 19 extra år i fängelse.
Inte för att det spelade någon roll.
Aleksej Navalnyj visste själv att det han satt på var livstid.
Frågan var bara vilket liv som skulle vara till ända först – hans eller Putin-regimens.
I dag vet vi svaret.
Den ryska gangsterregimens behandling av Aleksej Navalnyj var talande i sin obeslöjade skamlöshet. Han fälldes i skenrättegång på skenrättegång av en auktoritär maktapparat som hånleende gnuggade sin totala likgiltighet inför lag och rätt i omvärldens ansikte.
Navalnyj användes för att skicka ett övertydligt budskap till ryssarna: Ja, det här är ett genomvidrigt övergrepp. Ni vet det. Vi vet det. Och så här kan vi göra mot dig också.
Navalnyj tog strid mot den ryska korruptionen och de styrandes girighet. Hans kamp kom med nödvändighet att definieras av vad han var emot. Han var idén om att göra motstånd personifierad, en fyrbåk för andra att samla sig kring.
Det blev därför aldrig riktigt tydligt vad Navalnyj var för. Vissa av hans åsikter doftade västvänd liberalism, vissa rysk nationalism. Han lämnar inte efter sig ett politiskt arv, ingen ideologisk karta för andra dissidenter att följa.
Men en sak måste vi alla minnas honom för, och göra vårt bästa för att ta efter:
Hans oerhörda mod.
Han var ytterst nära att dö efter att ha förgiftats med Novichok av säkerhetstjänsten FSB på ett plan från Tomsk, och flögs därefter med ambulansflyg till Tyskland.
När han mot alla odds tillfrisknat återvände han till Ryssland, trots att han måste ha vetat vad som väntade honom. Men det var där han behövde vara.
Sedan dess har han suttit inspärrad, under värre och värre förhållanden.
Jag är också tvåbarnsfar, i nästan samma ålder som han var när han överlämnade sig åt sitt öde. Jag kommer aldrig förstå hur han hittade styrkan att göra det.
I en rättvis värld hade Navalnyj fått se Putin falla. I stället tycks hans mål vara längre bort än någonsin. Förtrycket i Ryssland är mer kompakt. Dissidenterna drivna på flykt eller under jorden. Röster tystade. Människorna vågar sig inte längre ut på gatorna i protest.
Men till synes solida förtryck har rämnat förr.
Historiens bok är inte stängd.
Det är upp till dem som är kvar att se till att Navalnyjs namn i den för evigt kan stå stolt bland de andra som dött för drömmen om en bättre värld.
