Vad fint om regeringen får upp städarnas löner
Kommunal tar försörjningskravet på arbetskraftsinvandraren på allvar
Vad är en god försörjning? Regeringen har kommit fram till en exakt siffra.
Från den 1 november höjs försörjningskravet för arbetskraftsinvandrare. Lägstalönen för att få uppehälle för att arbeta kommer nu ligga på 27 360 kronor, i stället för tidigare 13 000 kronor. I praktiken innebär det att arbetare inom service, omsorg, försäljning, lantbruk, trädgård, skogsbruk, bärplockning och fiske snart riskerar utvisning.
Det är i alla fall planen, om Ulf Kristerssons gäng får som de vill. Arbetare över hela landet oroar sig nu för sin framtid. Välfärdssektorn och jordbruket kommer tömmas på människor, som istället får leta sig till ännu mer prekära arbeten, bortanför statlig insyn. I en tidigare moderat ekonomi hade detta knappast varit önskvärt – inte för att de brydde sig om invandrade arbetares rättigheter, utan helt enkelt för att delar av högern inte motsätter sig fri rörlighet så länge den resulterar i fler underbetalda arbetare. Men för Tidö-laget står utvisningsparadigmet över allt, även deras egna ekonomiska intressen.
Istället för att se det som en omöjlig siffra, tolkar arbetarna i Umeå förslaget på det enda rimliga sättet
Precis som med angiverilagen har Ulf Kristerssons regering utgått från att förslaget kommer kunna genomföras utan större besvär. Ser vi på våra politiska representanter är det en riktig kalkyl – de som ska utgöra oppositionen har knappast lyft sina röster för den grupp som nu riskerar utvisning. Motståndet hittas istället på annat håll. Genom att sätta en siffra på vad som räknas som en god försörjning har Tidölaget sått ett frö till ett bredare uppror i låglönesktorerna.
Kommunal i Umeå vill nu förhandla upp medlemmarnas ingångslön till den nivå regeringen menar att arbetskraftsinvandrare ska nå upp till.
– Regeringen har satt en summa på vad som är god försörjning. Vi måste agera på det, säger sektionsordföranden Ethel Henriksson till tidningen Kommunalarbetaren.
Försörjningskravet är satt efter 80 procent av medianlönen i Sverige. Istället för att se det som en omöjlig siffra, tolkar arbetarna i Umeå förslaget på det enda rimliga sättet: ingen ska tjäna mindre än såhär. Hur förhandlingarna går återstår att se, men den folkrörelse vi bevittnat under hösten, där bland annat vårdpersonal, lärare och bibliotekarier gjorde klart att de vägrar ange papperslösa, talar för att motståndet mot regeringens auktoritära politik kommer att ta form på våra arbetsplatser.
Det hade varit en enorm seger om regeringens försök att utvisa arbetare istället ledde till ett kollektivt krav på högre löner. Just nu har arbetarrörelsen momentum: de kan tyst gå med på berättelsen om att vissa arbetare är inkräktare. Eller så kan de formulera gemensamma klassintressen. Kommunal i Umeå visar vägen. Regeringens nya krav på försörjning är 4000 högre än medellönen för en städare. Men, som Ethel Henriksson påpekar:
– 27 360 kronor som en ingångslön är inte en utopi.
Eller som städaren Anneli Wiklund påpekar, också i Kommunalarbetaren:
– Ska de utvisa oss andra också?
